Flag of the United Kingdom
Andreas Rejbrands webbplats


Rejbrand Text Editor 3.1.3: Statistics

As noted in the announcement of release 3.1.3 of Rejbrand Text Editor, the new version has an improved file statistics feature that compiles a list of the unique words in the text.

In this article, I’ll be discussing the behaviour and implementation of this feature, for the sake of both documentation and academic interest.

The goal

Writing a computer program that counts or extracts the words in a given text might seem like a very simple task, and to some extent, it is. Every programmer can write a rudimentary word counter or word extractor in a minute or two, and it will work pretty well in most cases.

But if you want it to produce the most desirable output in every possible case (which might even include different human languages), you’ll soon find out there are numerous subtleties involved. Eventually you’ll find out that writing an algorithm that works for all input is impossible, at least without relying on human-language dictionaries. Hence, the task is to create an algorithm that works well in most cases.

The basics

If a computer science teacher were to ask her students to write an algorithm in plain C or Pascal that counts the number of words in a text, I suppose most of the students would base their algorithm on the same general idea. They would iterate over the text, one character at a time, and keep track of when they enter and leave a word based solely on the current state (inside a word or not) and the nature of the current character. In Pascal-like pseudocode,

function WordCount(const AText: string): Integer;
InWord: Boolean;
i: Integer;
Result := 0;
InWord := False;
for i := 1 to Length(AText) do
if InWord then
if IsWordSep(AText[i]) then
InWord := False;
if not IsWordSep(AText[i]) then
InWord := True;

However, I imagine they would not all use the same test for the “nature” of the current character. In other words, they would define IsWordSep differently. Some would likely test for whitespace, while others would test for non-letters. Specifically, this amounts to defining IsWordSep(chr) as IsWhitespace(chr) and not IsLetter(chr), respectively.

For very simple input, like “I love cats!”, these choices give the same result. But if you attempt anything more involved, you will notice some differences:

Whitespace Letter
I didn’t do it. 4 5
He’s a crime-fighting canine. 4 6
Use a word processor (e.g. Microsoft Word). 7 8
Han äter mycket grönsaker. (He eats a lot of vegetables.) 4 4 or 5
CD-brännare (CD burner) 1 2 or 3

Indeed, the letter-based approach sees the apostrophe (and its typographical version, the right single quotation mark), hyphen, and period as word separators. Furthermore, if the “is a letter” test is based on the naïve assumption that the only letters are the ASCII characters A to Z and a to z, the algorithm also fails on input containing words with non-English letters. (But I suspect that most modern programming languages and libraries offer a Unicode-based “is letter” function.)

Notice that IsWhitespace(chr) implies not IsLetter(chr), so the letter-based approach will always yield more numerous but shorter word candidates. The problem is that it goes too far: indeed, as we have seen, some words contain non-letter characters such as apostrophes, hyphens, and periods.

It should be clear that the whitespace-based approach is to be preferred, especially since we want to extend the algorithm from a simple word counter to a word extractor, and we certainly don’t want it to return “didn”, “t”, “s”, “e”, and “g” as words in these examples.

Word extraction

Turning a word counter into a word extractor might seem entirely trivial, but there are still a few things to watch out for. Consider the following example:

I have one dog, two rats (!), and three birds (all parakeets).

The whitespace-based approach will extract twelve suggested words from this text:

Here we observe an issue: punctuation is attached to the suggested words. We need to trim the suggested words, that is, to remove leading and trailing punctuation. Doing so, we end up with

discarding all empty words that are produced in the process.

Ironically, the letter-based approach would have saved us from this extra step, but we have already ruled out that approach, since it fails on words containing apostrophes, hyphens, periods, etc.

Notice that we only trim leading and trailing punctuation from the suggested words, and no other non-letters. For instance, we do want “The precursor is 7-dehydrocholesterol.” to produce

This is perhaps even more important in Swedish, for instance, where we have words like “50-öring” (50-öre coin) and “20-åring” (20-year-old (n.)).

The RTE implementation

The word extractor in Rejbrand Text Editor 3.1.3 is based on the approach outlined above: it first splits the text into suggested words based on a list of word-separating characters (mainly whitespace), and then removes leading and trailing punctuation from the word candidates. Additionally, it verifies that the final suggested word contains at least a single Unicode letter, so that “I have 539 books ☺.” will yield only “I”, “have”, and “books”.

Word separators

By default the list of word-separating characters include all Unicode whitespace, “/” (U+002F: SOLIDUS), the em dash “—” (U+2014: EM DASH), “<” (U+003C: LESS-THAN SIGN), “>” (U+003E: GREATER-THAN SIGN), and “=” (U+003D: EQUALS SIGN). Hence, RTE adds a few non-whitespace characters to the list of word separators. The idea is to include only characters that very seldom are part of words (that is, they don’t do any harm being on the list), but occasionally serve as sole word separators (that is, they are needed on the list).

Thus, I obviously don’t include the apostrophe (or the right single quotation mark), hyphen, and period. But I also refrain from including characters like the exclamation mark, the question mark, colon, semicolon, and parentheses.


For instance, consider the case of parentheses. They do occur within words:

dog(s), (un)healthy, (X)HTML

(Thus, parentheses would do harm on the list.)

Furthermore, when they are not part of words, they are nearly always adjacent to whitespace:

Tony Blair (born 1953) is a former prime minister of the UK.

The cat played with his toy (the one I bought yesterday).

(Thus, they are nearly never sole word separators, so they are nearly never needed on the list; in this case, whitespace will split the text into the appropriate words.)


Similarly, the colon is used in Swedish to connect a suffix to an initialism, digit, letter, or code:

SVT:s webbplats, 5:a, 7:or, bokstaven T:s seriff, CO2:s egenskaper

In some special cases, it is also used to mark contractions (S:t). And, just like the parentheses, when it doesn’t belong inside a word, it is nearly always adjacent to whitespace:

I have three cars: one Volvo, one Peugeot, and one BMW.

The idea is simple: just do what you originally planned to do.

Relational operators

The equals sign (=), the less than sign (<), and the greater than sign (>) are very rarely parts of words, but they do sometimes act as sole word separators, at least in semi-technical contexts. Hence, it arguably makes sense to add these characters to the list of word separators.


The most difficult decisions to be made are those regarding solidus, the en dash, and the em dash.

I chose to include solidus (/) as a word separator because it frequently acts as a sole word separator, often semantically equivalent to an inclusive or exclusive or or a mathematical division:

Then you must immediately inform him/her.

Use bold and/or italic to highlight the word.

Do you know any actors/performers/singers?

It can record more than 560 actions/second.

Still, in some cases the solidus is a part of a word: RTE will incorrectly parse “s/he” as “s” and “he”. Also, it is questionable whether or not it is desirable to parse “km/h” as “km” and “h”.


Turning to dashes, I chose not to include the en dash as a word separator, because this character sometimes occurs inside words, especially in Swedish:

3–2-segern (the 3–2 victory)

mor–dotter-relation (mother–daughter relationship)

Sverige–Danmark-matchen (the Sweden–Denmark game)

natrium–kaliumpumpen (the sodium–potassium pump)

renin–angiotensinsystemet (the renin–angiotensin system)

It would indeed be unfortunate if this were parsed as “2-segern”, “dotter-relation”, “Danmark-matchen”, etc.

And, when it is not used within words, the en dash usually has whitespace next to it:

Many people – even some of his own supporters – now began questioning his policy.

In some cases, it doesn’t matter if it is a word separator or not, since the dash is surrounded by numbers:

pages 20–34

ages 7–10



But in other cases, the RTE behaviour is potentially unwanted:

mother–daughter relationship

the Sweden–Denmark game

the sodium–potassium pump

the renin–angiotensin system

the New York–Stockholm flight

The em dash is not used in Swedish. In English, it is often used like the en dash to introduce a break in a sentence (often like a colon) or (paired) to set off a parenthetical statement (like a pair of commas or parentheses), but typically without the surrounding whitespace. In addition, it is very rarely used within words. Therefore, it should be considered a word separator.

Many people—even some of his own supporters—now began questioning his policy.

Source-code mode

The remarks made so far applies to human-language texts. For source code, the described approach fails rather badly. For instance, if you try to extract the words of

Box.X := (Self.Width - Box.Width) / 2;
RedrawObject(Frame, True);
RedrawObject(Box, True);

you likely expect to get the individual identifiers (“Box”, “X”, “Self”, “Width”, “RedrawObject”, “Frame”, “True”), and not things like “Box.X”, “Self.Width”, “Box.Width”, “RedrawObject(Frame”, and “RedrawObject(Box”.

Essentially, in source code, you’d want the programming language’s operators (and other kinds of tokens that separate identifiers) to act as word separators. In Rejbrand Text Editor, you can enable such a “source-code mode” in the statistics dialog box. This will add the following characters to the list of word separators:


This certainly makes a huge difference in source code. Instead of getting a hundred different “words” beginning with “Length(”, you get a single word “Length” (with a high count).

The following example shows the effect of source-code mode in an actual Pascal file. Without source-code mode, there are many unwanted combinations of identifiers, rendering the list nearly useless:

A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a Pascal source code file is displayed, but without source-code mode enabled. This produces a lot of unwanted items in the list of words/identifiers, being composed of several identifiers attached to each other by source code operators, parentheses, etc.

On the other hand, with source-code mode enabled, the word list very neatly lists all source code keywords, identifiers, textual operators, and string literal words.

A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a Pascal source code file is displayed, now with source-code mode enabled. This produces a neat list of all keywords, identifiers, and textual operators in the file, one per line.

Notice that the additional word separators don’t include the apostrophe or the right single quotation mark, so the algorithm will still handle string literals containing English contractions well. Typically, these characters aren’t necessary as word separators even in source code, since in source code they are typically next to parentheses, commas, colons, semicolons, or equal signs, if not whitespace.

In fact, source-code mode often works well enough in human text to be useful there too, should you need to split words on hyphens, say.

Word-separation issues

No matter how carefully you design your algorithm, you will not be able to make it work all of the time, at least not without using dictionaries.

Words containing spaces

A Swedish “Harry Potter fan” could be called a “Harry Potter-fantast”. While it makes sense to say that “Harry Potter fan” consists of three words (“Harry”, “Potter”, and “fan”), it is less ideal to claim that “Harry Potter-fantast” consists of the two words “Harry” and “Potter-fantast”. The problem is that “Harry Potter-fantast” is a single compound word constructed from “Harry Potter” and “fantast”, but the first word of the compound, “Harry Potter”, contains a space.

Similarly, “Datorn är Windows 7-kompatibel” (“The computer is Windows 7 compatible”) will produce the word “7-kompatibel”, which makes no sense at all.

And in English, you might want to consider “a priori” a single word. Again, not possible.

Words ending with a period

Some words end with a period, such as English “e.g.”, “i.e.”, “etc.” and Swedish “t.ex.”, “bl.a.”, “o.s.v.”. These periods will unfortunately be lost. You might be tempted to attempt to guess whether the period is part of the word or not based on the surrounding text, but will find that to be a very difficult problem in general (really, it is not doable).

The best way to fix this issue is likely to give the algorithm access to a list of common words ending with period. RTE doesn’t use such a list.

Words containing parentheses

As noted above, some words contain parentheses:

colo(u)r, dog(s), (un)healthy, (X)HTML

Unfortunately, leading and trailing parentheses will be lost, leaving garbage behind: “dog(s”, “un)healthy”, “X)HTML”. This would be possible to fix by an addition to the algorithm:

When a leading or trailing parenthesis is to be removed, check if (1) the next character is not punctuation and (2) removing the parenthesis would leave a word with unbalanced parentheses. If both conditions are met, keep the parenthesis.

I almost decided to implement that addition, but decided not to. Indeed, that would be an example of a non-trivial amount of added logic that would improve the algorithm’s output only for a tiny fraction of all possible input. And maybe there are even words that are supposed to contain unbalanced parentheses? Of course, they might also end up next to a sentence-level parenthesis.

Still, I do suspect the benefits of such an addition would outweigh the potential problems, so I am a bit tempted to implement it in a future release.

Character case issues

Rejbrand Text Editor compiles a list of the unique words of the text, together with the frequency of each word. Hence, the algorithm must be able to compare words for equality. Typically, you do want this comparison to be made in a case-insensitive manner. For instance, if a text contains five instances of “cats” and two instances of “Cats” (the first word of a new sentence), you want the list to contain the word “cats” with a count of 7.

By default, Rejbrand Text Editor does compare words in such a case-insensitive manner, but the statistics dialog box contains an option to enable case-sensitive comparisons.

Consider the following example:

Emma came here at noon. She immediately started playing with the dogs.

The dogs really enjoyed it – many of them are pretty bored when she isn’t here.

Many hours later, she went home again.

A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a small text file is displayed.

Notice that “she”, “the”, and “many” are compared case-insensitively. More importantly, notice that they are presented in their lower-case forms in the word list, while “Emma” is capitalized.

This is not made possible thanks to a dictionary of known names, but to a very simple rule: If a word is present multiple times in the text in different character-case versions and an all-lower-case version is present, then the all-lower-case version will be displayed in the list. Otherwise, the version of the first instance of the word will be used.

This way it is guaranteed that every word displayed in the list is in a form actually present in the file, and a best effort is made to determine if the word has to be capitalized or not. But of course, the approach isn’t perfect: remove the middle sentence and you’ll find “Many” capitalized in the list.


The Options button in the statistics dialog box contains options that affect the computation behind the statistics and the presentation of the computed data. We have already discussed the source-code mode and case sensitivity.

To illustrate the statistics feature in action, I downloaded a few books from Project Gutenberg. Some of these use unspaced double hyphens instead of the en or em dash as sentence-level punctuation, so either you have to replace all such double-dashes with spaced en dash or unspaced em dash, or you have to enable source-code mode.

Graph options

By default, the word-length distribution graph displays the length distribution of all words in the text. Hence, stop words like “a”, “the”, “and” will make the graph heavy on the left side. If you enable the Graph unique words option, you will instead be presented with the length distribution of the unique words of the text, typically making the graph more bell-shaped. (Often source-code mode helps as well.)

Left: A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a large text file is displayed. The word-length distribution diagram is heavily biased to the left (short words). Right: A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a large text file is displayed. The word-length distribution diagram is almost bell-shaped.

By the way, the diagram is interactive. You can click any bar to display the data behind it.

A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a large text file is displayed. One of the bars has been clicked. It is highlighted in red, and a dialog box contains the word length and frequency of the clicked bar: 'There are 1063 words of length 7.'


The word list can be sorted in different ways. By default, the list is sorted by frequency:

A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a large text file is displayed. The word list is sorted by the frequency of each word.

(Pride and Prejudice by Jane Austen)

It can also be sorted alphabetically, case insensitively:

A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a large text file is displayed. The word list is sorted alphabetically.

If you sort it alphabetically but case sensitively, you almost get a list of all proper nouns at the top:

A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a large text file is displayed. The word list is sorted alphabetically and case-sensitively, with capitalized words at the top.

If you sort by word length, you are likely to get hyphenated words such as attributive compound modifiers at the end:

A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a large text file is displayed. The word list is sorted by word length. The end of the list is shown, with words of lengthts 16 and more, many containing hyphens.

Enabling source-code mode, you get rid of those:

A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a large text file is displayed. The word list is sorted by word length. The end of the list is shown, with words of lengthts 14 and more. No word contains a hyphen.

Sometimes, you find something interesting at the bottom:

A screenshot of the Statistics dialog box in Rejbrand Text Editor 3.1.3. Statistics for a large text file is displayed. The word list is sorted by word length. The end of the list is shown, with words of lengthts 14 and more. No word contains a hyphen. The last word in the list, the longest of them all with 27 letters, is highlighted. It is 'honorificabilitudinitatibus'.

(The Complete Works of William Shakespeare)

Rejbrand Text Editor 3.1.3

I have published a new version of my text editor. Compared to the previous version, 3.1.2, the new version 3.1.3 introduces two new features and fixes a small number of minor issues.

Rejbrand Text Editor can be downloaded at the Rejbrand Text Editor web page.

Semester och sång

Jag har nu semester och det känns välbehövligt. Jag har den senaste månaden haft mycket besvär med ångest, oro, stress, PTSD:n och OCD:n. Även halsbesvären har varit mer påtagliga.

Halsen tyckte jag var på bättringsvägen för några veckor sedan, och jag tog därför kontakt med sångpedagogen igen efter nästan ett halvårs uppehåll. Så snart vi hade bokat en ny tid blev emellertid halsen värre igen, det tog nog bara några minuter.

Trots det gick sånglektionen oväntat bra.

Jag vet inte vad halsproblemen beror på. Om jag måste gissa föreligger någon form av högst verklig irritation i slemhinnan (av fysikalisk, kemikalisk eller biologisk orsak), om än måttlig, samtidigt som psykologiska faktorer kraftigt påverkar upplevelsen av irritationen.

Min förhoppning är att den lägre stressnivån under semestern skall göra så att halsproblemen försvinner, så jag slipper kontakta sjukvården igen. Jag avskyr att ha med sjukvården och med läkare att göra. Möjligtvis är det naivt att tro att en stressfri tillvaro i sig skall ta bort ett förmodat kroppsligt besvär, men i det här fallet kan det fungera. Om inte annat så läker ju mycket ändå av sig självt med tiden.

Hoppas bara att inte universitetet eller domstolen hör av sig under sommaren. Det har gått så lång tid att de nu borde hitta någon annan att sparka på.

Besvikelse, tålamod och glädje

Man kan ibland bli besviken på någon i ens omgivning, när hon gång på gång gör saker som sårar eller skadar på annat sätt.

Då får man komma ihåg att hon kanske ändå gör så gott hon kan utifrån sina egna förutsättningar och utifrån de förutsättningar som hennes omgivning – som man själv är en del av – ger henne.

I sådana situationer är ofta det bästa man kan göra att med stort tålamod acceptera läget som det är, fortsätta att vara en så bra medmänniska för henne som man bara kan vara, och – eventuellt – fundera på vad man själv kan göra för att bättra på hennes förutsättningar.

Och ibland slutar det med att man en dag blir positivt överraskad när hon plötsligt visar upp helt nya sidor av sig själv och det gamla beteendet hamnar i skymundan bakom något mycket finare. Det är roligt!


På grund av byggarbete har jag blivit tvungen att gå en annan väg till och från jobbet de senaste veckorna.

I början valde jag den väg som påbjöds av de orangea vägskyltarna, men häromdagen upptäckte jag att det blev närmare att gå genom den stora kyrkogården. Och det visade sig vara en mycket trevligare väg.

Det är härligt att promenera i grönskan i det varma vårvädret. Det ger mig möjlighet att insupa naturen med syn, hörsel och luktsinne. Men det är också något extra just med griftegården: det vilar ett lugn och en tidlöshet över platsen. Gravstenarna berättar historier om människor och platser från en svunnen tid. Många av dessa människor levde större delen av sina liv på 1800-talet, i en helt annan värld än den vi lever i i dag. Jag undrar hur deras liv såg ut.

Det är mer regel än undantag att de bortgångna beskrivs med sina yrkestitlar: jag läser om folkskollärare, ingenjörer, direktörer, fanjunkare, grosshandlare, fabrikörer, apotekare, godsägare, lantbrukare, boktryckare. En och annan greve, jubeldoktor, kapten, överstelöjtnant och Kinamissionär pockar på min uppmärksamhet. En människas yrke har alltid påverkat hennes identitet och levnadsvillkor, och antagligen spelade yrket en ännu större roll under tidigare sekel. En människas yrke är lite som den roll hon spelar i den pjäs som kallas samhället.

Utöver titlar kan jag läsa om familjeförhållanden och ana livsöden. Många är begravda med familj i allmänhet och maka eller make i synnerhet. Hur såg vardagen ut för bokhandlare Erik och hans maka Jenny under det tidiga nittonhundratalet?

Somliga stenar vittnar om tragedier. Ett barn fick bara leva i tre dagar. Och häromdagen upptäckte jag en grav prydd med hjärtformade stenar: ”Älskade far” och ”Älskade make”. Han blev bara medelålders, och det hände för inte länge sedan. Då grät jag en bit på vägen.

Jag slås också av hur många av gravarna som är regelrätta monument, riktiga konstverk. Stora skulpturer av änglar. Det känns ståtligt, och jag upplever det inte som ”cold and monumental”.

Händelse #2

Jag tittade på brevet från domstolen i går kväll, och jag tror att det var dåliga besked (men jag har svårt att förstå det juridiska språket). Jag har legat sömnlös under natten och fantiserat om allt från schweiziska dödskliniker till att helt enkelt sluta äta. Jag är oskyldigt dömd och jag orkar inte längre. LiU hittade en människa i djup kris som aldrig fått en chans i samhället (eller någon hjälp av universitetet han varit på i tio år) och alltid velat alla väl och utsatte honom för ett övergrepp som gett honom men för livet.

Uppdatering (2019-05-19 23:54:04): Jag har för avsikt att inom några dagar skicka detta brev till domstolen. Om du som läsare tycker att jag borde ändra någon formulering, hör av dig till mig snarast.

Rejbrand Text Editor 3.1.2

I have published a minor update to my text editor. The changes made between the previous version 3.1.1 and the new version 3.1.2 mainly address quality issues:


Fick brev från domstolen i veckan, men har inte vågat öppna (eftersom jag tidigare inte klarat av att hantera innehållet i brev i det ärendet). Jag ville åtminstone få helgen i ro. Men under fredag kväll drabbades jag av panikattack och polisen körde mig till akutpsyk.

Uppdatering (2019-05-11 09:31:01): Hög ångestnivå i dag. Väldigt trött men kan inte få ro i sängen.

Världens viktigaste

När man pratar med en annan människa kan man få henne att känna sig som världens viktigaste. Genom att välja vad man säger – och hur man säger det – kan man visa att man tycker om personen, bryr sig om henne, delar hennes glädje och tar hennes bekymmer på allvar. Den här är en möjlighet man bör utnyttja ofta.

Det är fantastiskt vilken effekt ett sådant bemötande kan ha, både för den som ger och för den som tar emot.

Jag minns en dag i höstas. Jag kom till restaurangen på kvällen efter mörkrets intåg. Mörkret på Linköpings gator var dock ingenting jämfört med min sinnesstämning: varje fiber i min kropp skrek att jag inte kunde fortsätta leva med traumat, självföraktet och de förlorade möjligheterna efter tiden på läkarprogrammet.

När jag kom in i matsalen fick en av servitriserna syn på mig och utbrast ”vad kul att du kommer!”.

Jag blev så överraskad (och glad!) att jag inte förmådde yttra ett ord till svar. (Det händer inte ofta.) Jag var på gott humör resten av kvällen.

Jag försöker numera att bemöta andra människor med samma värme varje dag.

I chock

Jag stötte i dag på läkarprogrammets viceordförande, den kvinnliga läkare som drivit universitetets process mot mig de senaste åren. Jag följde min vanliga dagliga rutin när hon plötsligt dök upp.

Hon verkade inte se mig, men jag såg henne. Jag drabbades av panik, fick hjärtat i halsgropen och skyndande mig från platsen. Jag gick runt på stan i cirklar i ett par–tre timmar, först i chock, men så småningom mest trött och kall. Jag försökte ringa diakonen från Svenska kyrkan, men hon gick inte att nå.

Läkaren träffade mig den där hösten för över två år sedan, och har sedan dess tillsammans med LiU:s rektor och övriga ledning drivit processen mot mig. De mötte en person som alltid haft alla odds emot sig och aldrig fått någon hjälp, som befann sig i djup akut kris och som inte ville någon något illa, men i stället för att trösta eller hjälpa så valde de att göra allt i deras makt för att förstöra för mig, med osaklig argumentation och fördomar, och den linjen har de fortsatt på.

Jag lider i dag av posttraumatisk stress och kan inte längre räkna hur många gånger polisen hämtat mig när jag varit på väg att skada mig själv. Det har sedan den där hösten inte gått en dag utan att jag undrat hur många veckor till jag kommer att orka leva.

Det lidande som läkarprogrammet och LiU:s ledning orsakat mig och min familj under dessa år – och förmodligen kommer att orsaka under många år framöver – är enormt. Men det har aldrig varit motiverat. Och det har varit så enkelt för läkaren och rektorn att driva den här linjen, de har inte behövt riskera någonting.

Att träffa läkaren i dag var en mardröm.

Jag är fortfarande i chock.

Uppdatering (2019-04-26 13:51:22): Jag kunde inte gå till jobbet i dag eftersom jag kände mig alldeles för orolig och okoncentrerad i morse. Nu skall jag försöka ha en så pass normal helg som möjligt och sedan gå till jobbet igen på måndag. Sedan får vi se hur länge jag kommer att orka fortsätta.

En liten elefant

Det finns en liten elefant i varje rum.

Även om jag numera aldrig är ensam på dagarna så händer det att jag blir påmind om den typ av socialt umgänge som jag ännu saknar (”normalt” socialt umgänge, som någon kanske vill flika in).

Jag ser ju hur människor omkring mig har vänner som de ringer, sms:ar, pratar med på sociala medier och mer eller mindre regelbundet träffar efter jobbet eller på lediga dagar, kanske för middag, fika eller bio. Ibland när någon fyller år blir hon överraskad av sina vänner. Jag ser att människor ”dejtar” och har tillfälliga kontakter av fysisk karaktär. Många har partners, någon att komma hem till efter jobbet.

Det är klart att jag ser och kan känna mig ledsen över att jag (ännu) inte riktigt är med i den ligan. Trots allt har ju den typen av utanförskap utgjort mitt största trauma genom livet, sedan förskoletiden, med enorma konsekvenser för livskvaliteteten och med fullständigt absurda begränsningar i livet som följd.

Samtidigt märker jag att den här sorgen aldrig har varit lättare att bära. Den sociala gemenskap jag har i dag är något jag aldrig varit i närheten av tidigare. Den räcker väldigt långt, trots att den kanske har sina brister (om man nu vill leta efter fel). Och den fungerar i praktiken. Vidare har fjolårets åtgärder gjort så att utanförskapet vad gäller mer fysisk närhet inte längre känns riktigt lika påtagligt.

Det här är en elefant som jag kan hantera och leva med.

Jag ser den hela tiden i hörnet av rummet, men den skadar mig inte längre.


Även om sjukvården kanske inte har något att erbjuda mig så står jag inte terapilös.

Jag spenderar större delen av min vakna och lediga tid på restaurangen ([1], [2]). Trots att jag nästan alltid går dit ensam, är jag aldrig ensam när jag är där. Restaurangen har blivit som ett hem för mig, och människorna där som en familj. Det är första gången i mitt liv som jag känner att jag i någon mening tillhör en grupp av människor, som verkar tycka om mig och vilja ha mig där och som accepterat mig som en vän. Jag har nästan aldrig varit med om det tidigare och det betyder mycket för mig.

Det är antagligen inte särskilt vanligt att personer hittar ett hem på en restaurang på det sättet, och det är fascinerande. Efter att ha tvingats bort från min planerade livsbana inte bara en utan två gånger (först MAI, sedan läk), alltid känt mig utanför och på senare tid drabbats av PTSD, verkar jag ändå ha hittat ett socialt sammanhang, om än aningen oortodoxt, som jag känner mig trygg i. Det hela påminner inte så lite om exempel på biologisk anpassningsförmåga i djurvärlden. (Det är ett exempel på biologisk anpassningsförmåga i djurvärlden.)

Fortsatt ohälsa

Faryngiten jag varit drabbad av sedan mitten av januari har blivit värre de senaste dagarna. I dag har det svidit och värkt i halsen hela dagen. Jag ringde därför vårdcentralen igen och sjuksköterskan jag fick prata med planerade in en telefontid med läkaren om två veckor, nästnästa tisdag.

Symtomen uppträdde för två och en halv månad sedan, och egentligen tycker jag det är lite dåligt av sjukvården att de inte ens tagit ett (”riktigt”) blodprov ännu. Det kändes lite som om jag fick en SVBK-stämpel av vårdcentralen när jag sökte i februari efter ”bara” fyra veckor med symtom. Men det är bara att bita ihop och försöka hålla humöret uppe.

Kontakten med psykiatrin har för övrigt inte gått bättre. Jag träffade psykologen senast en tisdag i början eller mitten av februari, och han sade då att han bland annat skulle undersöka möjligheterna till PTSD-behandling och sedan återkoppla till mig senare under den veckan eller, i värsta fall, i början av veckan därefter.

Han har ännu inte hört av sig.

Det senare är jag emellertid inte särdeles upprörd över, eftersom min erfarenhet av psykiatrin ändå är den att den i bästa fall inte gör någon skada.

Men halsen påverkar mig ganska mycket i vardagen, och det borde vara möjligt att åtminstone fastställa en orsak till faryngiten och smärtan.


Alla dagar följer samma mönster: Jag går till jobbet vid sjutiden på morgonen och stannar där till strax efter fyra på eftermiddagen. Då går jag direkt till restaurangen där jag sitter till sent på kvällen.

Under de tre promenaderna händer det att jag ser universitetets läkarstudenter passera med sina karaktäristiska ryggsäckar. Jag ser minst en om dagen. Och varje gång känns det som om jag bara vill skrika rakt ut av ångest. Väskorna påminner mig om traumat på och efter läkarprogrammet, om övergreppen jag utsattes för av lärarna och läkarna, om att mitt liv saknar värde i deras ögon. Väskorna river upp sår som aldrig fått tid till att läka. Jag skulle behöva lämna Sverige några år om inte annat än för att slippa se dessa väskor.

Bortsett från promenaderna är det dock en ganska skyddad tillvaro jag lever. Det händer inget farligt vare sig på kontoret eller på restaurangen, på de platserna är jag relativt trygg. Jag brottas med halsen, tristessen, negativa tankar om en förlorad framtid, men det är lågintensiva bekymmer. Sådant bryter ned en, men det går inte fort och inget händer plötsligt.

Den relativa tryggheten tar emellertid en paus när jag kommer hem och det är dags att titta i postfacket. Det är nu ganska länge sedan jag fick ett meddelande från en svensk myndighet eller domstol, så rimligtvis kommer snart ett nytt besked. Alla gånger det hänt tidigare har jag gått sönder, oftast på otäcka sätt. Ett nytt besked är oundvikligt, hur mycket jag än fruktar det. Det kommer att komma och jag kommer inte att vara förberedd.

Jag brukar öppna postfacket på samma sätt som man drar av ett plåster: sällan rör jag mig så fort och med sådan bestämdhet.

De senaste veckorna har den häftiga rörelsen varje gång följts av stillhet: fackets tomhet har lugnat och förvånat mig. Tomheten har gett mig en dag till.

Mer tid till att vänta.

Ohälsa (del 3)

Ett tydligt exempel på psykosomatisk ohälsa förelåg vintern och våren 2017, direkt efter kulmen av traumat på läkarprogrammet. Jag hade då sedan länge haft erosionsskador på tänderna, men detta hade aldrig i någon större omfattning påverkat min livskvalitet eftersom skadorna inte gett upphov till några som helst symtom. Under den där vintern kom emellertid det att förändras. Jag upplevde ilningar i tänderna varje gång jag drack något som inte var uppvärmt, och jag riktigt kunde känna hur emaljen och dentinet löstes upp när jag drack läsk eller juice. Jag såg hur tunna incisiverna hade blivit, de var nästan genomskinliga. Groparna i underkäkens molarer sträckte sig till Kina. På nätterna drömde jag om att delar av tänderna lossnade.

En kväll började jag läsa Stroustrups bok om C++-programmering, och på bara några dagar försvann symtomen. Sedan dess har jag druckit minst en Coca-Cola om dagen och jag har numera – två år senare – inga symtom alls från tänderna (ta i trä).

Jag har nu haft obehag i halsen i två månaders tid och orsaken är mycket oklar. Det tär mycket på orken och humöret.

Rejbrand Text Editor 3.1.1

Occasionally I do other things than worrying about my pharyngeal mucosa. Today I have published a minor update to my text editor. Compared to the previous version 3.1.0, the new version 3.1.1 fixes a small number of bugs, adds three more default auto-replace codes, and adds a simple feature to compare two buffers to see if they are identical or not. Rejbrand Text Editor 3.1.1 can be downloaded at its web page.

Ohälsa (del 2)

Även om den aktuella faryngiten antagligen är mer än bara ren inbillning så är det onekligen så att psykiska omständigheter har en stor makt över den upplevda kroppsliga hälsan, via flera olika mekanismer.

Det kan hända att all stress har sänkt mitt immunförsvar och gjort mig mer mottaglig för infektioner eller gjort så att infektioner varar längre. Sedan jag började sjunga har jag dessutom oroat mig väldigt mycket för just hälsan i de övre luftvägarna. Detta utgör i sig ett stressmoment, ett för mig nästan helt nytt sådant, i synnerhet i dessa förkylningstider när alla runt omkring en tycks hosta och nysa och klaga över halsont (och kanske inte alltid tänker jättemycket på risken att föra smitta vidare).

Men psyket kan påverka den upplevda kroppsliga hälsan även på andra sätt än via nedsatt immunfunktion.

Prövar att svälja, känns bra. Prövar igen, för säkerhets skull: känns fortfarande bra. Prövar några gånger till, ingen smärta. Prövar för sjunde gången: jo, nu kände jag något underligt! Förmodligen håller jag på att bli sjuk, och då kan jag inte sjunga på flera månader!

Kanske utgör allt sväljande i sig en irriterande faktor för vävnaden. Men, framför allt: letar man så mycket, hittar man något. Och om man skulle hitta något som inte kan bortförklaras, t.ex. orsakat av en lätt virusinfektion, så kan oron förstora symtomen och göra så att den upplevda känslan av sjukdom blir långt starkare än normalt.

Jag är ovanligt oensam när jag sitter i baren på restaurangen, men under en hel kväll blir det ändå ganska mycket tid för mig själv och då får min hjärna fritt spelrum att begrunda statusen i svalget. De senaste veckorna har jag vid de tillfällena känt en stor klump i halsen, upplevt att andningen kräver mycket mer arbete än normalt, och i största allmänhet insett att halsen aldrig kommer att bli bra igen. Men sedan kommer någon ur personalen och pratar med mig, och plötsligt försvinner alla kroppsliga symtom.

Jag skrev att jag förmodligen aldrig tidigare haft en sådan utdragen infektion, men ett mer stringent uttalande hade gjort gällande att jag aldrig tidigare påverkats så negativt av en övre luftvägsinfektion, i synnerhet inte en symtommässigt så pass måttlig sådan. Det förefaller troligt att stress och oro utgör en nämnvärd – eller rent av betydande – del av orsaken.


Jag har de senaste fem–sex veckorna haft problem med halsen: en nästan ständigt närvarande obehagskänsla och stundom smärta i svalget.

Den i särklass vanligaste orsaken till den typen av problem är virusorsakad faryngit, men även bakterier (främst streptokocker) kan ligga bakom. Andra tänkbara orsaker – om än betydligt mindre troliga – inkluderar överansträngd talapparat, gastroesofageal refluxsjukdom, neoplasi, stress och oro, struma, någon irriterande faktor i omgivningen och utomjordiska mikromyror som teleporterat sig till svalget och sedan byggt bo i slemhinnan.

Det som talar emot en infektion i mitt fall är väl främst den subtila symtomnivån samt det mycket utdragna förloppet som knappt är värdigt en förhållandevis ung immunokompetent person.

Förra veckan sökte jag på vårdcentralen för besvären, och läkaren tog CRP, tittade i svalget och palperade halsen. Hans hypotes verkade vara antingen någon irriterande miljöfaktor eller stress och oro (mellan raderna: inbillning).

I dag tittade jag själv i svalget och upptäckte, förutom en måttlig rodnad, även en väldigt tydlig vit beläggning på tonsillen på vänster sida (kanske 4 mm i diameter). Ren inbillning lär det alltså inte vara, utan det är förmodligen en patogen inblandad, antagligen ett virus – eller flera olika (det är ju trots allt februari).

Jag tror emellertid att jag aldrig tidigare varit infekterad och haft symtom under så lång tid. När symtomen först uppträdde tänkte jag att det skulle gå över inom tre–fyra dagar, för det är så det alltid varit för mig tidigare givet den initiala symtombilden. Döm av min förvåning när veckorna blev till en hel månad. Det sägs att stress sänker immunförsvaret, och det kan ligga något i det. Jag har varit i princip kontant hyperstressad sedan den där hösten på läkarprogrammet (och egentligen också under många, många år fram tills dess). Antalet gånger jag fått åka polisbil till akutpsyk (för att poliserna varit oroliga för suicid) går inte längre att räkna.

Efter vinterns inläggning fick jag kontakt med en psykolog. Han skulle undersöka ifall jag kan få börja traumabehandling/PTSD-behandling för att bearbeta och kanske någon gång komma över det som hände på läkarprogrammet – och allt som hänt efter att jag lämnade det för över två år sedan.

Jag känner mig som ett vrak just nu. Rädslan för patogener (som förstör min hals!) börjar närma sig OCD-nivåer: jag börjar oro mig för hälsan hos det flerskiktade plattepitelet på händerna efter allt handtvättande. Och när jag är ute på stan känns det som om var och varannan människa som går förbi är en läkarstudent.

Det största problemet med den föreliggande faryngiten är att den hindrar mig från att öva sång och gå till sångpedagogen, vilket jag tror har en väldigt lugnande och terapeutisk effekt på mig.

När läkaren sade att han inte trodde att någon infektion förelåg blev jag lugnad och bokade en ny sångtid nu på fredag, men den nya upptäckten av beläggningen får mig att tveka lite. Det kanske inte är bra att sjunga när man har ont i halsen (och smärtan är nociceptiv)? Å andra sidan blev jag kanske ännu mer lugnad av just den här upptäckten, för nu känner jag mig lite säkrare på att det faktiskt rör sig om en infektion, och inte något betydligt hemskare: överansträngd talapparat. Jag fruktade nämligen att problemen berodde på sången, och att jag kanske helt enkelt inte hade en talapparat som klarade av sång (åtminstone inte de patologiskt höga toner som min sångpedagog vill att jag skall klara av).

Ett beslut

Jag läste nu beslutet från Förvaltningsrätten i Stockholm. De går på LiU:s linje och ändrar HAN:s beslut (HAN hade tidigare friat mig helt). Förvaltningsrätten menar dels att jag lider av en psykisk störning, dels att jag utgör en ”påtaglig” fara för såväl studenter som patienter (som läkarstudent). Jag döms till att inte få fortsätta vid läkarprogrammet vid LiU samt till att inte få påbörja någon annan vårdrelaterad utbildning i Sverige.

Förvaltningsrättens resonemang är extremt felaktigt. Jag erkänner att några av mina klasskamrater blev illa berörda av min öppenhet kring min kris under hösten 2016 (som dock ”bara” var ett rop på hjälp när självmord kändes som enda alternativet – samtidigt som jag var förvånansvärt tydlig med att jag inte ville någon något illa, och var förhållandevis varsam i mina formuleringar). Men risken för att något sådant som brevet skulle inträffa igen är obefintlig. Den är mycket mindre än en på miljonen.

Dels befann jag mig i en akut kris under den tiden (efter många, många år av utanförskap i samhället och helt utan hopp om en framtid), dels har jag förändrats ganska mycket sedan dess. Jag har i och för sig sedan högstadiet varit övertygad utilitarist som alltid brytt mig om de svagaste, men jag kunde vara ganska grinig för några år sedan (till stor del på grund av att jag mådde så extremt dåligt och kände mig så oförstådd). Till exempel påpekade jag alltför ofta språkfel i andra personers texter. I dag är jag alltid mild och snäll och säger bara snälla saker till allt och alla. Jag skulle aldrig någonsin kunna göra om något som det där brevet. Jag kan svära på Gud, min döda morfars grav, på alla mina vänner: det skulle aldrig hända igen. Det skulle aldrig kunna hända igen.

Det här med att jag skulle utgöra en fara för patienter är ännu mer obegripligt: jag hade mycket patientkontakt under tiden på läkarprogrammet, och fick bara beröm för mitt patientbemötande, av klasskamrater, handledare och patienter. En basgruppskamrat sade att hon tyckte att jag var ”bäst” i gruppen, en tidigare sjuksköterska sade att ett av mina patientsamtal var det första i gruppen som kändes ”autentiskt” (och inte som ett övningssamtal). All min patientkontakt var fläckfri, exemplarisk, utan undantag. Alla som var med mig vet det. Bevisen för att jag skulle vara olämplig som läkare är obefintliga. Jag var alltid den som tog ansvar i gruppen och såg till att städa upp efter oss. Problemet är att de som vet sanningen inte vågar/vill/får komma till tals, medan de som ogillade mig gavs väldigt mycket stöd av läkarprogrammets och LiU:s ledning (som också förstorade upp en del fördomar och missuppfattningar på ett sätt som naturvetare inte brukar göra). Delar av LiU:s argumentation är rena faktafel.

Argumenten för att jag skulle kunna göra om något som brevet till klasskamraterna är också mycket dåliga. Alla som varit med mig de senaste två åren – dagligen – kan intyga att jag är den som alltid är ”snäll” och bara säger ”snälla” saker om alla, försöker nyansera all kritik och alltid är ansvarstagande. Jag har i dag daglig kontakt med personer av alla kön och åldrar, och jag tror att alla skulle säga samma sak.

Domstolens gissning (”bedömning”) har ingenting med verkligheten att göra.

LiU:s behandling av mig de senaste två åren har gett mig posttraumatisk stress. Jag får i dag panik bara jag tänker på LiU eller läkarprogrammet. Det låter konstigt men är sant. Nästan varje gång LiU kommit med något nytt besked har jag skadat mig själv eller blivit inlagd på sjukhus. Otaliga gånger har polisen letat efter mig när de varit rädda för att jag varit på väg att ta livet av mig. LiU:s agerande är extra märkligt eftersom jag valde att hoppa av utbildningen redan innan de gjorde sin första anmälan till HAN för två år sedan. Jag vet inte vad de vunnit på det här. Att hitta en människa i djup kris, som aldrig fått en ärlig chans i samhället, och ösa fördomar och kyla över henne, det är ett recept på att bryta ner henne (och kanske göra henne till en farlig människa). Extra svårt blev det för mig när läkarna jag träffade som patient så tydligt tog ställning för sina kollegor, mina lärare vid läkarprogrammet. En av läkarna jag träffade under den där hösten hade ju t.o.m. det goda omdömet att ha med sig en av mina kurskamrater från högre årskurs i samtalet, under vilket han berättade att brevet ”bevisade” att jag var olämplig som läkare (han begick två andra ”tjänstefel” också).

Det som LiU utsatt mig för är ett trauma som ingen människa borde behöva uppleva. Skulle jag utsätta någon vid LiU för en procent av det lidande de utsatt mig och min familj för skulle jag hamna i fängelse.

Jag förstår inte hur jag skall kunna orka leva med detta. Vetskapen om att jag alltid tar ansvar och gör det etiskt rätta har varit min största copingstrategi sedan högstadiet, vilken hållit självföraktet i schakt. Nu när jag och alla fått veta att jag till och med utgör en fara för andra människor (såväl studenter som patienter), hur skall jag kunna leva med mig själv? Det är egentligen så extremt osant, men det är ju numera svenska statens officiella ståndpunkt, så det är den som gäller. Hur skall jag kunna leva med mig själv?

Jag har möjlighet att överklaga i några dagar till, men jag märker att jag inte orkar författa någon sammanhängande text, så det blir kanske inte något av det. Om du som läsare kan hjälpa mig, kontakta mig omedelbart. (Värt att poängtera är att den här ”rättsprocessen” inte varit rättssäker för min del. Min posttraumatiska stress har gjort att jag inte vågat läsa de texter som LiU och läkare och nämnder och domstoler skrivit, vilket gjort att jag inte vetat vilka punkter jag har behövt bemöta.)

Vill dö

Jag fick precis före jul ett nytt kuvert från domstolen med nya dåliga besked och mer hat från LiU. Jag orkar inte mer. Jag vill bara dö. Jag ber till Gud om att han skall låta mig dö, och att LiU aldrig mer kommer att göra så här mot någon annan människa.

Jag har alltid bara velat det bästa för alla människor omkring mig och brytt mig om alla omkring mig. Jag förtjänar inte allt hat som LiU ger mig. De har gett mig men för livet.

Jag hade ju redan hoppat av läkarprogrammet innan de gjorde sin anmälan. Varför kunde de inte bara ha låtit mig vara? Varför måste de fortsätta att ge sig på mig nu, efter två år? Jag har ju inte satt min fot på campus sedan dess.

Vad tjänar de på detta? De har gett mig men för livet. På vilket sätt ökar detta tryggheten för LiU:s studenter, som de säger? Jag förstår det inte.

Har de någon aning om vad de har gjort mig och min familj? Min mor sitter och gråter på julafton när jag berättar att jag verkligen inte orkar leva längre. Varför kan de inte bara låta mig vara? Med min funktionsnedsättning har jag mycket sämre förutsättningar än de allra flesta att klara mig i livet som det är. Varför måste de då lägga ner så mycket energi på att sparka på mig? Vad blir bättre av det? Gud, jag hoppade ju av deras utbildning redan innan de gjorde sin anmälan för två år sedan.

(Och mitt enda brott var att jag erkände hur dåligt jag mådde och berättade att jag kände mig utanför i klassen.)

Om jag inte överlever det här, se till att sprida min ofärdiga bok Ändlös längtan.

Uppdatering (2018-12-27 10:21:55): Jag blev inlagd på Vrinnevisjukhuset i Norrköping på juldagen och flyttades till Universitetssjukhuset (US) i Linköping på annandagen. Jag fick träffa två bra läkare, och läkaren på US och jag kom överens om att jag skulle bli utskriven eftersom vidare inläggning knappast hade haft någon positiv effekt. Att vara inlåst i sig är inte alltid läkande, och kan ibland bara förvärra situationen. När jag kom hem drabbades jag dock av en oväntad ångestattack och skar mig själv tio gånger ytligt i armen. Jag skall dock i bästa fall få någon som stödjer mig i processen med LiU.


Den trygga känslan när man möter polispatrullen ersätts alltför snart av ilska och hopplöshet när läkaren påbörjar sitt övergrepp.

It's over

I got a huge pile of papers from Linköping University about the upcoming trial. I am not strong enough to handle this. I am resigning from my job, taking effect immediately, and leaving the country. My web site will likely go offline within a year or so.

Please remember me by not letting this happen again to anyone. Don't let LiU do this to more people. Please share my unfinished book.

Update (2018-11-27 16:03:02): I arrived in Copenhagen at 1 am and had no idea what to do. I wandered around the city all night. I was very cold and tired. In the morning I found the courage to call my family, and it turns out the police had been looking for me in Linköping last night (afraid I was going to kill myself). My mother had been to Linköping looking for me, as well. She met one of the police cars looking for me, and as always the police officers were extremely sympathetic and kind. Apparently, she met one of the police officers who took care of me a couple of years ago.

My mother convinced me to come back home, so I am back in Linköping, but I am still in shock. I still have a huge pile of papers lying on my desk which I do not dare to read, even though the court probably needs me to sign one of the papers.

Yesterday, I only read a few sentences here and there. I did find a pure misunderstanding, and – worse – an account from one of my former classmates. Trust me, she wasn't using kind words describing me.

I still don't know how I will be able to cope with this.

I wish Linköping University and my old classmates simply would say, "We are sorry we misunderstood you so badly, and we are sorry for everything we have put you through."

Update (2018-11-28 09:08:18): On my way to work today, I saw several LiU medical students. They are very easy to spot because they have the same kind of backpack. This has become a nightmare for me, because I feel extreme anxiety every time I see those. This anxiety has deepened every time LiU has made yet another statement or action against me, and especially since they caused this trial. I suppose this is what it feels like when a rape victim meets their offender in public. Today, I actually approached one of these students, asking him, "Why doesn't my life have any value to you?" I know that was wrong, but I couldn't help it. I completely panicked when I saw him (his backpack). Of course, Linköping University will use this incident as further evidence of how dangerous I am to students in the upcoming trial. But this extreme fear of mine has been to 100% caused by the actions of LiU. They met a person in great despair two years ago, treating him with nothing but cruelty. They have caused immense emotional damage to me. If I am a "monster" doing things like I did to this student, then this is a monster entirely created by Linköping University.

I left work almost as soon as I got there. After all, I am not fit for work now. All I can think of is the upcoming trial, and all the untrue things that LiU is saying and writing about me.

All I know for sure is that I have never ever wanted anything bad for anyone. I have always cared about all people around me, and other people as well. The single most important thing to me is that people are kind and warm to each other. I always try to be kind and warm to everone around me. The things LiU say about me are not true.

Also, I am not strong enough to handle this trial thing. I really am not. What happened today is yet another proof of that.

LiU had already won before they caused this trial. I'd never have the strength to go back to their medical school. That would be like a rape victim going back to work with their offender. I simply couldn't do that. Also, more generally, I don't think I have the energy to go back to any university. I do suffer from post-traumatic stress caused by everything that happened at LiU. Also, I wouldn't have the money to go back to school. So LiU had already won. I don't understand why they simply weren't content with this. I don't see how this trial benefits them, their students, or anyone else.

Update (2018-11-28 14:24:36): Some parts of me regret not committing suicide in Denmark, because I feel I am unable to cope with everything related to the trial. I am simply not strong enough. I may require hospitalisation. If I stop writing here, this is likely because I have been admitted to hospital.

I wish LiU and my former classmates would simply drop the trial thing and say, "We are sorry we misunderstood you so badly, and we are sorry for everything we have put you through."

HAN och LiU

HAN beslutade häromveckan att avslå LiU:s begäran om avskiljande, och jag är numera fri såväl att söka valfri högskoleutbildning i Sverige som att återuppta studierna vid LiU.

Även om det beslutet var så bra som bara möjligt, så kände jag emellertid ingen anledning att fira, eftersom det inte kommer få några praktiska konsekvenser.

Jag lider av posttraumatisk stress efter det som lärarna vid läkarprogrammet utsatte mig för och har inte på långa vägar någon ork att påbörja en ny utbildning. Inte heller har jag några som helst ekonomiska möjligheter att göra det. Jag har dessutom glömt så pass mycket medicin att jag inte skulle kunna fortsätta där jag ”slutade” utan omfattande förberedande hemarbete (flera månader).

Slutligen känns det som om jag blivit utsatt för en gruppvåldtäkt av lärarna vid läkarprogrammet, medan de flesta av klasskamraterna stod och hejade på. Rent psykologiskt skulle jag inte orka möta läkarna och lärarna och studenterna vid LiU:s läkarprogram igen. De har gett mig men för livet, kanske förkortat det med många år.

Så i all väsentlighet hade LiU redan vunnit, för länge sedan.

Men i går fick jag ändå besked om att LiU kommer att överklaga HAN:s beslut. Jag drabbades av panikångest och fick gå hem från jobbet.

Jag gick till Domkyrkan. Efter ett par timmar i bänken, när jag var på väg ut, såg jag en präst vid ett bord. Jag fick prata med henne i några minuter. Hon var jättebra.

I morse kände jag fortfarande av illamåendet och koncentrationsbristen, så jag stannade hemma från jobbet i dag.

Uppdatering (2018-11-08 20:45:39): Jag skickade häromdagen in en ansökan till Centrum för rättvisa.

Uppdatering (2018-11-19 21:12:06): Jag fick i dag ett brev från Förvaltningsrätten i Stockholm. Tydligen hade LiU begärt att Förvaltningsrätten skulle besluta att avskilja mig från utbildningen i väntan på den slutgiltiga domen (med reservation för att jag missförstått – jag är inte kunnig inom juridik och jag orkade bara skumma igenom texten, det gör för ont). Förvaltningsrätten beslutade att avslå LiU:s begäran.

LiU:s agerande är för mig fullkomligt obegripligt. Den största anledningen till min kris den där hösten var att jag visste att jag inte skulle ha råd att fortsätta studera (tillsammans med vetskapen om att jag inte på långa vägar hade mentala resurser nog att hitta en annan sysselsättning i livet, utan att jag helt enkelt skulle hamna på gatan). Bidrog gjorde också omständigheten att jag kände mig utfryst och extremt ensam i klassen och den stora identitetskrisen sedan jag tvingats lämna MAI. Så jag hade hoppat av utbildningen inom några månader, vad som än hänt. Men LiU:s iskalla bemötande under hösten gjorde att jag nästan tog livet av mig, och jag hoppade av utbildningen nästan direkt efter kontakten med läkarprogrammets ledning. Jag befann mig i extrem kris, och LiU bemötte mig med dödande förakt. De kom med fördomar, elaka kommentarer och gissningar men erbjöd inte ett ord i tröst eller stöd. Det är klart att jag inte orkade vara kvar där under sådana förutsättningar.

Men trots att jag hoppade av, valde LiU (med universitetets rektor Helen Dannetun och läkarprogrammets viceordförande i spetsen) att gå vidare med anmälan till HAN. Deras skrift utgjordes till största delen av osakliga påhopp och gissningar: de försökte få mig att framstå som en hemsk person utan empatisk förmåga. Processen har gett mig men för livet, jag lider i dag av posttraumatisk stress. Nyligen friade HAN mig helt, men LiU valde att överklaga, trots att det inte finns någon chans på jorden att jag skulle ha ork, råd eller hälsa att fortsätta studera där. Trots att jag var övertydlig med detta, valde LiU tydligen ändå att begära att jag skall avskiljas under väntan på rättegången. Vad var poängen med det? Jag kan inte fatta det. Att komma tillbaka till läkarna och lärarna vid läkarprogrammet skulle för mig kännas som att träffa de som utsatt mig för en gruppvåldtäkt som gett mig men för livet.

Herregud, det har gått två år sedan den där hösten. I dag är jag fast anställd på ett företag och jag går hos en sångpedagog som en del i mina försök att läka såret som LiU gett mig. Varför kan de inte bara låta mig vara ifred? Hur kan de ens tro att jag skulle vilja tillbaka till dem?

Det går inte en vecka utan att jag fantiserar om självmord. Det känns som om LiU:s egentliga avsikt är att trigga mig till att begå det. De säger att de gör detta för att garantera tryggheten för studenterna på utbildningen. Jag förstår inte hur deras agerande skulle främja det syftet.

Jag tror inte LiU kommer att ge sig förrän jag är död.

Under hela min tid på läkarprogrammet var jag öppen med min mentala ohälsa och det faktum att jag inte skulle ha råd att fortsätta, och att jag visste att jag inte skulle orka hantera den krisen. Men jag fick ingen hjälp av universitetet (trots läkardiagnosticerad funktionsnedsättning). Det är för mig obegripligt att LiU inte ens kan överväga möjligheten att de själva hade kunnat agera annorlunda. Hade de t.ex. bemött mig med värme under hösten hade jag aldrig vänt mig till klasskamraterna. Större delen av den kontakt jag hade med klasskamraterna var ju rop på hjälp efter att läkarprogrammets ledning träffat mig och bemött mig med chockerande kyla.

Kanske är min högsta dröm i dag att LiU:s ledning skall visa en gnutta mänsklighet och säga ”vi är ledsna att vi missbedömde dig så och att vi orsakat dig så mycket lidande, förlåt”. Men det känns som om de hellre skulle dö än säga så. Deras orubblighet är extremt skrämmande. Är de människor? (Är de läkare?!)

Jag kan ge mig sjutton på att de kommer att lusläsa även den här texten och använda den som ytterligare ”bevis” på vilken farlig människa jag är.

Vad måste jag göra för att bevisa att jag inte är en hemsk människa? Om de bara kunde följa mig en dag skulle de se att jag enbart är snäll mot alla omkring mig. Jag säger bara snälla saker, gör bara snälla saker. Det går inte att tänka mer på snällhet än vad jag gör. (Fast kanske kan man inte se om man är blind.)

Jag ber till Gud om styrka för att orka fortsätta leva.

Kanske, en dag, kommer LiU att ändra sig.

The Phantom of the Opera: Different performers

The 2004 film adaptation served as my introduction to Sir Andrew Lloyd Webber’s The Phantom of the Opera. Discovering this was to some extent a life-changing experience for me. Not only could I relate to the despair felt by Erik in a very profound way, but the overwhelming beauty of the music and aesthetics also opened a completely new door for me. Indeed, I have described the film (or, more accurately, the musical) as “[t]he most beautiful, true, and emotionally intense piece of art ever created by mankind”.

Naturally, I will always compare POTO performances to this one by Gerard Butler and Emmy Rossum. And for many years, I felt that no other duo could do the musical justice.

But then I discovered a version by Iranian-Canadian actor and singer Ramin Karimloo and American actress and singer Sierra Boggess, and that one really blew my mind. Their performance of The Point of No Return remains the most powerful version I have heard to this date.

Mer från HAN

HAN begärde ett nytt yttrande från mig. Jag bröt ihop och orkade bara kladda ner lite ord i vad som kan vara det språkligt sett sämsta dokument jag någonsin författat: HAN-brev 2.

Det mest sårande

Det mest sårande omdöme som jag någonsin fått är det som läkarprogrammets viceordförande och LiU:s rektor gav mig i sitt brev till HAN. De skrev att min idé om empati var att sätta mig själv i centrum.

Det som gör det så sårande är kombinationen av att det är helt fel och att min etikkänsla alltid varit min största copingstrategi för att hålla självföraktet och den usla självkänslan i schakt. (Den näst största kom senare att bli yrkesidentiteten som jag kände som lärare och som läkarstudent.)

Jag tror dock att jag förstår varifrån de två författarna fick idén. De såg hur jag gång på gång poängterade att jag saknade empatiskt bemötande från klasskamraterna och lärarna. Men hade de vetat vilken tortyr varje dag var i mitt liv just då – något som inte syntes på utsidan – hade de kanske varit lite försiktigare i sitt utlåtande.

Men kanske handlar missförståndet ännu mer om en annan osynlig faktor: Min moraliska kompass skiljer sig väsentligt från den som är normen i Sverige. I min värld är det fullständigt självklart att man, när man stöter på en annan människa som mår fruktansvärt dåligt, släpper ”allt” och själv tar ansvar för att hjälpa människan. I min värld finns det inget alternativ. Det är hur jag själv alltid agerat när jag träffat på människor i nöd, inte minst i samband med den då pågående släktkonflikten, som tog mig extremt hårt, trots att jag inte var direkt inblandad i den. (Jag kunde bara inte stå bredvid och se på när människorna skadade varandra så förskräckligt.) Nu var jag själv i nöd, och trodde att mina klasskamrater och lärarna i någon mån delade min moraliska kompass. Att jag blev besviken på deras bemötande av mig berodde alltså inte på att jag tyckte att mitt liv och lidande var viktigare än någon annans, utan på att jag i allmänhet väntar mig att omgivningen hjälper människor som har det svårt.

Extra sårande var deras utlåtande förstås med tanke på att min kris under hösten till viss del rent av berodde på mitt engagemang för den utsatte parten i släktkonflikten. Om jag bara tänkte på mig själv, varför skulle jag då låta en konflikt mellan utomstående dra ner mig i förtvivlan?

Det kan naturligtvis verka ofantligt löjligt att jag ”tillåter” ett sådant uttalande få så stor inverkan på mitt liv (som om jag själv valt det!), men man får komma ihåg omständigheterna: jag befann mig i mycket djup kris med extrem oro, ångest och rädsla inför nuet och inför framtiden, hade ytterst få människor att ventilera med och blev när mörkret var som störst bemött med misstänksamhet, nonchalans och oerhört sårande fördomar från lärarna vid Linköpings universitet och läkarna på sjukhuset, som också i praktiken tog alla mina drömmar ifrån mig – och cementerade min känsla av att allt jag gör är fel och att allt jag säger kommer att användas emot mig. LiU har gett mig men för livet.

Rejbrand Text Editor 3.1: Text transformation

Last time, we had a look at some of Rejbrand Text Editor’s features related to Unicode characters. This time, we will focus on some of the text transformation features of the software.

Of course, all text editors have features for “transforming” (or “editing”) text files and almost all Windows editors offer standard keyboard (and mouse) navigation and input (character keys, Backspace, Delete, arrow keys, Home, End, Ctrl+something, selections, ...) and the standard interface to the operating system clipboard, and we will not say anything about these bare-minimum features. Instead, we will concentrate on the text-transformation features that are not found in every editor, and certainly not in simple editors like Notepad. We proceed by giving examples of actual text-transformation scenarios and their possible solutions using Rejbrand Text Editor.

Paste as

Suppose you have a few paragraphs of text in Microsoft Word and you need to obtain their HTML representation. This amounts to surrounding each paragraph by <p> and </p>. Rejbrand Text Editor can do this for you, using the Edit/Paste as feature:

A screenshot of the Paste Special dialog box in Rejbrand Text Editor, about to paste a few paragraphs of text as HTML paragraphs.

In one of my regular workflows, I also need the hypertext code to be single line. Hence, I replace all line breaks with the empty string in the pasted text:

A screenshot of the Replace dialog box in Rejbrand Text Editor, about to remove all line breaks in the file.

(This might cause a very long line to appear. To navigate this, I personally appreciate the scrolling mode entered by holding down the Alt key. In this mode, I can pan the document by dragging it using the mouse. More generally, in this mode all actions that normally would move the caret now scrolls the document, such as the arrow keys and dragging the mouse. Instead of holding down the Alt key, you can enter this mode by toggling the Scroll Lock key to the “on” state.)

Multiple carets

Suppose you have the following HTML snippet and need to add the directory Docs to all hyperlinks:

<li><a href="limits.html">Limits</a></li>
<li><a href="antiderivatives.html">Antiderivatives</a></li>
<li><a href="derivatives.html">Derivatives</a></li>
<li><a href="integrals.html">Integrals</a></li>
<li><a href="odes.html">Differential equations</a></li>

Of course, you could select the block and replace all instances of href=" with href="docs/, but it is easier with multiple caret input. Simply put the caret after href=" on the last line and press Ctrl+Up four times (or, put the caret on the first line and press Ctrl+Down four times). Then type docs/ and press Esc to exit multiple caret mode:

Text being inserted in multiple-caret mode in Rejbrand Text Editor.

In multi-caret mode, which you can also enter by pressing Ctrl+M, you may add new carets anywhere by clicking using the mouse. Hence, the carets need not be above/below each other. You may even have multiple carets on a single line:

Text being inserted in multiple-caret mode in Rejbrand Text Editor.

Also notice that the second and the third list items (“Antiderivatives” and “Derivatives”, respectively) should be swapped, because you must learn about derivatives before you can learn about antiderivatives. To do so, put the caret on the second line and press Shift+Ctrl+Down or on the third line and press Shift+Ctrl+Up.

Overwrite mode

Although overwrite mode is a feature found in most text editors (but not Notepad as of Windows 7), it is probably not as well known as it should be. Because of this, I want to give an example of when it can be useful. Suppose you want to enter this source code:

arr[1] := 10;
arr[2] := 20;
arr[3] := 30;
arr[4] := 40;
arr[5] := 50;
arr[6] := 60;
arr[7] := 70;
arr[8] := 80;
arr[9] := 90;

The easiest way to do this is likely to write the first line, copy it eight times, and then update the numbers using overwrite mode, which you enter by pressing the Insert key:

Text being inserted in overwrite mode in Rejbrand Text Editor.

Filter lines and Truncate lines

Consider the following HTML table:

<caption>Greek letters</caption>

Given this table, we would like to extract the following list:


This is very easy using the Edit/Filter lines feature. Simply keep only lines containing the text “U+”:

A screenshot of the Filter Lines dialog box in Rejbrand Text Editor.

This yields


Now, search for <td> and replace with the empty string (Ctrl+R), and do the same for </td>. Finally, remove all leading whitespace (indentation) by selecting the block (if that is the entire file, by pressing Ctrl+A) and pressing Shift+Ctrl+Backspace. (Or, use Edit/Remove all indent.)

Now you see this:


You suddenly realise that you only want the capital letters. Easy! Just filter the lines again, using “CAPITAL” as the text to filter for:


If you only want the descriptions, not the codepoints, you can use the Edit/Truncate lines feature (screenshot). In this case, you may truncate at the first occurrence of the colon (“:”) from the beginning of the line, removing the colon itself. Make sure to perform a reverse truncation, so that the text after the colon is preserved, not the text before it. Then remove the leading whitespace as before:


(In this very simple case, it would have been easier to truncate at the fixed column 9 or at the first occurrence of the space character. Then we wouldn’t have needed to remove the leading space characters. In a small list, we could also have used multiple carets and Backspace or a block selection (to select the “U+NNNN: ” block) and Delete or Backspace.)

Block paste etc.

Suppose you have this source code and need the same code but with all assignments reversed:

eFirstName.Text := FFirstName;
eLastName.Text := FLastName;
eTitle.Text := FTitle;
eCompany.Text := FCompany;
eHomeStreet.Text := FHomeStreet;
eHomePostalCode.Text := FHomePostalCode;
eHomeCountry.Text := FHomeCountry;
eHomePhone.Text := FHomePhone;
eWorkStreet.Text := FWorkStreet;
eWorkPostalCode.Text := FWorkPostalCode;
eWorkCountry.Text := FWorkCountry;
eWorkPhone.Text := FWorkPhone;
eCellphone.Text := FCellphone;
eHomeEmail.Text := FHomeEmail;
eWorkEmail.Text := FWorkEmail;
eWebsite.Text := FWebsite;

Here is one way:

Fill with character

A source code file might begin with the following multi-line comment:

{ }
{ Rejbrand Text Editor Control 3.1 }
{ }
{ Copyright © 2015-2018 Andreas Rejbrand }
{ }
{ https://english.rejbrand.se/ }
{ }

Suppose you want to use this comment as a template for a new comment, similar but different, in a new source code file. Then you’d like to replace all text with new text. This is actually easy: Simply make a block selection (Ctrl-dragging the mouse or using Shift+Alt+Arrow keys etc.) of the interior of the comment, select Edit/Fill with character, and fill it with space:

Filling a block selection with space characters in Rejbrand Text Editor.

Rejbrand Text Editor 3.1: Unicode

One of the most distinguishing features of Rejbrand Text Editor is its focus on Unicode characters beyond those available on a standard PC keyboard. Indeed, technical documents – as well as non-technical documents that are typographically beautiful – often require quite a few characters not found on your typical keyboard. Rejbrand Text Editor offers a set of features aimed at quickly inserting and investigating such characters.


The simplest of these features is called “Auto Replace”. This feature lets you enter a Unicode character by typing its “insertion code” in the editor. For example, typing \deg followed by punctuation or whitespace will enter the degree sign (°: U+00B0: DEGREE SIGN). By default, Rejbrand Text Editor is installed with a list of 367 such codes, but you may add additional codes yourself (or remove codes that bother you).

Here are some of the default codes:

Typograhpy and misc.
Code Character Description
\en U+2013: EN DASH
\em U+2014: EM DASH
\para U+00B6: PILCROW SIGN
\asterism U+2042: ASTERISM
Greek letters
Code Character Description
Mathematical symbols
Code Character Description
\ne U+2260: NOT EQUAL TO
\approx U+2248: ALMOST EQUAL TO
\minus U+2212: MINUS SIGN
\plusminus, \pm ± U+00B1: PLUS-MINUS SIGN
\cdot U+22C5: DOT OPERATOR
\deg ° U+00B0: DEGREE SIGN
\proportionalto, \proportional, \prop U+221D: PROPORTIONAL TO
\sqrt U+221A: SQUARE ROOT
\divides U+2223: DIVIDES
\ndivides U+2224: DOES NOT DIVIDE
\parallel U+2225: PARALLEL TO
\union, \cup U+222A: UNION
\intersection, \cap U+2229: INTERSECTION
\setminus U+2216: SET MINUS
\subset U+2282: SUBSET OF
\nsubset U+2284: NOT A SUBSET OF
\subseteq U+2286: SUBSET OF OR EQUAL TO
\superset U+2283: SUPERSET OF
\nsuperset U+2285: NOT A SUPERSET OF
\superseteq U+2287: SUPERSET OF OR EQUAL TO
\complement U+2201: COMPLEMENT
\in U+2208: ELEMENT OF
\contains U+220B: CONTAINS AS MEMBER
\nin U+2209: NOT AN ELEMENT OF
\and U+2227: LOGICAL AND
\or U+2228: LOGICAL OR
\not ¬ U+00AC: NOT SIGN
\xor U+22BB: XOR
\forall U+2200: FOR ALL
\exists U+2203: THERE EXISTS
\sum U+2211: N-ARY SUMMATION
\product U+220F: N-ARY PRODUCT
\coproduct U+2210: N-ARY COPRODUCT
\infinity, \infty U+221E: INFINITY
\nabla U+2207: NABLA
\int U+222B: INTEGRAL
\oiiint U+2230: VOLUME INTEGRAL
\therefore U+2234: THEREFORE
\because U+2235: BECAUSE
\qed U+220E: END OF PROOF
\alef U+2135: ALEF SYMBOL
Code Character Description
\uarr U+2191: UPWARDS ARROW
\lrarr U+2194: LEFT RIGHT ARROW
Code Character Description
Miscellaneous symbols
Code Character Description
\backspace U+232B: ERASE TO THE LEFT
\warning U+26A0: WARNING SIGN
\floralheart U+2766: FLORAL HEART
\bullet U+2022: BULLET
\radioactive U+2622: RADIOACTIVE SIGN
\peace U+262E: PEACE SYMBOL
\placeofinterest U+2318: PLACE OF INTEREST SIGN
\anchor U+2693: ANCHOR
\atom U+269B: ATOM SYMBOL
\thunderstorm U+2608: THUNDERSTORM
\sinewave U+223F: SINE WAVE
\airplane U+2708: AIRPLANE
\snowman U+2603: SNOWMAN

In Rejbrand Text Editor, you can press Shift+F1 to display the list of all recognised “insertion codes”:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the list of all AutoReplace-codes.

To edit this list, you use the “AutoReplace Editor” found on your Start menu. This is an external application because it affects all software that uses the Rejbrand Text Editor control. For instance, the next version of my mathematical software AlgoSim will use this control, and will therefore recognise the same list of insertion codes.


A related feature is MultiInput. This extends the keys on the keyboard with related characters.

For instance, if you type an asterisk (*), you may then press F9 to display a dialog box with related characters, like various kinds of multiplication signs and typographical bullets:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the asterisk/bullet/multiplication sign MultiInput dialog.

If you type the hyphen-minus character and press F9, you will similarly see various hyphens, dashes, and the minus sign:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the hyphen/dash/minus sign MultiInput dialog.

Finally, if you enter a single or double quotation mark and press F9, you see a list of single or double quotation marks of various kinds (as used in English, German, or Swedish, for instance):

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the double quotation mark MultiInput dialog.

In each case, simply select the desired character using the keyboard (arrow keys or characters) and press Enter to replace the newly inserted character with the desired character.

Entering a codepoint

If you know the Unicode codepoint of the character you want to insert, you need only type the codepoint (in hexadecimal) and press Ctrl+U to insert it:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the replacement of a codepoint (U+222b) with the corresponding Unicode character (integral sign).

Searching the Unicode database

If you don’t know the Unicode codepoint or AutoReplace “insertion code” (if such a code even exists) of the character you’d like to insert, you may search or browse the Unicode database from within Rejbrand Text Editor.

Press F7 to open the “Character Information” window. Here you may press the “Search for string” button (F8) to search the Unicode database for characters with descriptions that contain a given string:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the Character Browser dialog box with the search results for string 'integral'.

Alternatively, you may select the “Browse block” item from the drop-down menu to browse the Unicode database by block:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the Character Browser dialog box with various Unicode groups.

What’s the character?

Very often I want to know exactly what character I see on the screen. Fortunately, this is easy with Rejbrand Text Editor, since the character to the right of the caret, the selected character, or the recently typed character, is displayed in the status bar:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying Unicode character information in the status bar.

The “Character Information” window also displays the block of the character:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying Unicode character information in the Character Information window.

Using these features, it becomes easy to make sure that you always use the right character. After all, some similar-looking characters are frequently confused: the degree sign (°) and the masculine ordinal indicator (º), the Greek letter small beta (β) and the Latin small letter sharp S (ß), the micro sign (µ) and the Greek small letter mu (μ), the typographic apostrophe (’) and the acute accent (´), just to mention a few of the most commonly confused pairs.

Characters in the current document

Using the Tools/Advanced statistics feature, you can obtain a summary of the Unicode characters found in the current document. The summary contains the number of characters found in the text from each Unicode block:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the Advanced Statistics window.

If you wonder whether or not the current text is ASCII-only, you can try Encoding/Check if file is ASCII only. If the file contains at least one non-ASCII character, the first such character will be highlighted:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the ASCII check message box.

Finally, the Find/Character search feature lets you search the current file for Unicode characters belonging to a particular block or type:

Screenshot of Rejbrand Text Editor displaying the Character Search dialog box.

When you press OK, the matching characters will be highlighted (as any search text) and can be navigated using F2 and F3:

Screenshot of Rejbrand Text Editor highlighting matching Unicode characters.


In this article, some of the Unicode-related features of Rejbrand Text Editor 3.1 have been showcased. In the next article in the Rejbrand Text Editor series, we will have a closer look at the text transformation features of the application.

Rejbrand Text Editor 3.1

Yesterday I released version 3.1 of my text editor. Compared to version released on 31 January 2017, version 3.1 contains a number of new features, improvements to old features, and a few bug fixes.

New Features

  • Tab Management

    • It is now possible to drag and drop tabs to reorder them within a single Rejbrand Text Editor window. It is also possible to use drag and drop to move a tab to a different Rejbrand Text Editor window.

    • A new Rejbrand Text Editor window can be created using File/New window (Shift+Ctrl+N); this will create a new window with a single, new text file tab.

    • The current tab can be detached using Tab context menu/Detach (F6). This will create a new Rejbrand Text Editor window with only this tab.

    • It is now possible to navigate between tabs within a single window using Ctrl+PgDn and Ctrl+PgUp in addition to the usual Ctrl+Tab and Shift+Ctrl+Tab combinations.

    • The tab context menu now contains a “Copy file name” command.

    • If the tab list is not visible (because there is only a single tab in the current window), it will become temporarily visible and obtain keyboard focus when you press F6. (Then you can, for instance, press the Menu key and the “y” accelerator to invoke the “Copy file name” command.)

    • You can close all tabs but the active one using the File/Close all other command (Shift+Ctrl+Alt+W).

  • Editing and Searching

    • Rejbrand Text Editor now supports OLE drag and drop. This means that you may now drag and drop text between Rejbrand Text Editor and other OLE-enabled applications. For instance, you can drag text to and from Microsoft Word, from your favourite web browser, or to a text field in the browser.

      Typically, a simple drag and drop operation from a source that is not read-only will move the text, while the addition of the Ctrl modifier will cause a copy operation instead. If you right-drag a text to Rejbrand Text Editor, a context menu will appear asking you for the desired action.

    • The Home key has been enhanced. Pressing it will put the caret on the first column of the row, if the caret isn’t already there. If it already is there, the caret will instead move to the first non-whitespace character on that line. Similarly, Shift+Home will alternatingly extend the selection to the first column and the first non-whitespace column. This new behaviour is often hugely convenient.

    • The Edit/Transformations menu (and the selection context menu) now contains a “Reverse text” command.

    • When the caret is inside a word, pressing Ctrl+E will search the document for it. All matches will immediately be highlighted (the view or the caret will not move). You may use F2 and F3 to go between the matches. Pressing Ctrl+E again (when the caret is inside a match) will cancel the search and remove the highlighting.

      If Ctrl+E is pressed with a selection, the selected text will be search instead of the current word.

      Shift+Ctrl+E works just like Ctrl+E, but will consider the underscore character (_, U+005F: LOW LINE) a part of a “word”. Hence, if the caret is found in “alpha_bet|a” at the indicated location, Ctrl+E will search for and highlight “beta” while Shift+Ctrl+E will search for and highlight “alpha_beta”.

    • Ctrl+H is now a synonym for Backspace (since H is the 8th letter of the English alphabet).

    • Ctrl+J now inserts a single horizontal tab character (U+0009: CHARACTER TABULATION).

  • File Dialogs

    • The Open dialog has been enhanced to support multi select.

    • The Open dialog has been enhanced with an option to open the file(s) in read-only mode.

    • The Save dialog has been enhanced with custom controls for choosing encoding.

  • Miscellaneous

    • The XML formatting processor now supports CDATA sections.

    • The editor zoom level is now a per-tab setting.

Improvements to Existing Features

  • The Replace dialog box is no longer modal (which was occasionally very inconvenient).

  • The Undo/Redo operations now make sure that the new caret position is not at the very edge of the editor window.

  • The Find feature now makes sure that the new caret position is not at the very edge of the editor window.

  • The File/Revert feature (Shift+Ctrl+O) has been renamed Reload and is now enabled even if the editor buffer is not modified. This allows the feature to reload the document from file if the file system file has been modified.

    Before I used to make a dummy change to the buffer just to enable the Revert command if I wanted to reload the file from disk (when the on-disk file had changed). Now I don’t have to do that anymore.

Bug Fixes

  • Alt+F4 is no longer stolen by the main window. Now it can close even non-modal accessory windows.

  • Ctrl+A/Z/X/C/V are no longer restricted to the main editor if enabled, but work in every control.

  • If you try to open or save to a locked file, a nice error message is now displayed instead of the unknown error dialog.

  • Instant search highlighting is no longer slow in very large files with interactive formatting enabled. This was a hugely annoying bug.

  • Additional minor bugs fixed:

    • The cursor is now updated if you use the scroll wheel to scroll the text and the new text beneath the cursor demands a different cursor.

    • The character box size is now updated correctly when you change the zoom level in a document with line classes.

    • The character box size is now updated correctly if you change the zoom level in one tab and then go back to a tab with line classes.

Den ekonomiska situationen

Linjediagram som visar min totala positiva förmögenhet (d.v.s. exklusive skulder) från maj 2012 till augusti 2018. Från maj 2012 till februari 2015 ökade saldot från omkring 60 000 SEK till 250 000 SEK. Saldot låg kvar på den nivån till sommaren 2016, då kurvan börjar störtdyka nedåt mot nollstrecket under sommaren 2017, då en antydan till återhämtning kan observeras. Mot slutet ses stora fluktuationer kring 50 000-strecket.

Den ekonomiska situationen har den senaste tiden fortsatt att uppvisa stora fluktuationer kring 50 000-kronorsstrecket men med övervägande förluster under första och andra kvartalet. Framåt slutet av sommaren kan emellertid en tendens till uppgång noteras. Denna bör hålla i sig ett tag framöver.

CSN skickar räkningar till mig, men jag brukar inte betala dem. Det känns inte alls rätt att behöva betala svenska staten dyra pengar för en utbildning som jag aldrig kommer att få någon glädje av – och en upplevelse som gett mig men för livet (kanske rent av PTSD).

Det som gör kurvan intressant är att jag planerar att ge ut min bok så snart jag har råd att göra det.

Närvaro, härvaro, därvaro

Närvaro, härvaro, därvaro

En gåva av oändlig tid som gick till spillo,
kärlek som aldrig uppskattades
innan det blev för sent,
för ingenting.

Det förgångna är borta för alltid.

Bedrövelsen över att ha försovit sig och
vaknat upp precis till slutet och sorgen,
alldeles före den ändlösa tomheten.

Den bestialiska grymheten hos
möjligheternas övermått.

Varför finns det fortfarande tid kvar?


Läkarna och rektorn vid Linköpings universitet tog inte bara mina drömmar ifrån mig, de gav mig också men för livet, när de öste fördomar, misstänksamhet och till synes medvetna missuppfattningar över mig när jag befann mig i den djupa krisen häromhösten.

Än i dag, två år senare, går det inte en timme utan att jag plågas av minnen av sådant de sagt och skrivit. På nätterna drömmer jag mardrömmar om mina gamla klasskamrater på läkarprogrammet och om lärarna och rektorn.

Det syns kanske inte på mig, men det här tar mycket mental energi från mig. Och det påverkar även min familj väldigt negativt. Effekterna kommer att finnas kvar i årtionden.

Jag önskar att jag kunde anmäla universitetet, men jag vet inte hur man gör.

Det var så lätt för dem att orsaka så extremt mycket smärta för så pass många människor.

Jag gör verkligen mitt bästa för att orka med det här och för att inte sprida ohälsa till människor omkring mig. Nästan alltid går det bra, men jag skäms så fruktansvärt när jag misslyckas. Jag är inte riktigt stark nog.

Jag tror inte på Gud. Ändå ber jag till Honom om att lärarna, rektorn och mina gamla klasskamrater en dag skall förstå vem jag egentligen var, vad jag egentligen hade i bagaget och vad som egentligen hände. (Det är ännu en copingstrategi.)


Ibland kan man känna en stor tacksamhet samtidigt som man av någon anledning inte kan tacka den som känslan är riktad till, åtminstone inte explicit.

Det här kan inträffa ifall personen i fråga är avliden, eller om ett tack skulle kräva en alldeles för invecklad och tidskrävande förklaring.

I det senare fallet har man emellertid möjlighet att uttrycka sin tacksamhet på ett implicit sätt, genom att se till att ösa extra mycket kärlek över personen.

(Troende har också den ytterligare möjligheten att tacka Gud.)

Oväntad hårdhet

Det förekommer att man – oftast när man minst anar det – blir överraskad av en oväntad hårdhet hos en annan människa. Kanske upplever du henne som direkt otrevlig eller elak. Måhända upplever du dessutom att hennes aggressivitet är riktad mot dig personligen.

Eventuellt reagerar du då med ilska eller med rädsla. (I mitt fall är väl den troligaste negativa känslomässiga reaktionen en av oro: ”Gud, hon är arg på mig, men jag har ingen aning om varför. Kanske har hon hört talas om spöket X i min garderob eller så har hon missförstått Y och fått för sig Z. Alla hatar mig.”)

Den ansvarsfulla reaktionen är emellertid att ta ett mentalt steg bakåt, att inte dra några slutsatser baserat på bristfällig information och att vara extra uppmärksam på de signaler hon sänder ut, så att du kanske kan ana vad det rör sig om. Notera det avvikande beteendet, men visa ingen ilska eller rädsla själv. Ditt viktigaste jobb i livet är trots allt att vara en god medmänniska åt alla som finns omkring dig, både bekanta och främlingar. Se till att vara extra varsam i din kommunikation med henne och att ösa extra mycket kärlek över henne. Det är kanske just då hon behöver det som mest.

Beroende på er relation kan det vara lämpligt att rent av fråga henne om något är på tok, och – i så fall – om det finns något du kan göra för henne. Faktiskt borde det förfarandet vara en självklarhet i de allra flesta fall där det är tillräckligt tydligt att något verkligen är fel (eller där din misstanke är tillräckligt stor) och ni har en någorlunda nära eller regelbunden kontakt med varandra. (Och ser något ut att vara väldigt fel är det förstås ditt ansvar att bistå även om det rör sig om en total främling.)


Det viktigaste är att man öser förståelse och kärlek över sina medmänniskor (och, så klart, andra djur i ens närhet).

Varje dag utgör en ny möjlighet att ösa ur säcken av kärlek, och ju mer man använder den, desto större blir den. Ta alltid till vara på den möjligheten.

Men ös inte bara över dina närmaste vänner och din närmaste familj: ös också över alla andra människor du möter under din resa. Tänk på att en del av dessa kanske inte har några egna vänner eller någon egen familj, och därför skulle bli utan omtanke ifall det inte vore för främlingars generositet.

Lika viktigt är det att även använda säcken åt personer som anses ”svåra”, och av somliga kanske inte är ”värda” någon kärlek. Det är alltid fel, av den opedagogiskt uppenbara anledningen att lycka är lika viktigt för alla, lidande lika hemskt för alla och det är just detta som betyder något i världen. Nästan alltid finns det dessutom en förklaring till dessa människors besvärlighet och skenbara elakhet: om du bara kände till den, och det lidande som dessa individer kanske lever med i varje andetag, skulle du inse att dessa människor är de som kanske allra mest behöver få ta del av din säck. Ge dem din tid och kärlek. Överraska dem med det som gör dem lyckliga.

Det är också så att både goda och dåliga gärningar sprider sig, både i rum och i tid. Den godhet du visar mot andra får ofta dessa människor att i sin tur öppna sina säckar. På samma sätt sprider sig grymhet och illdåd som virus.

Tänk på det.

Psykisk ohälsa bland män

SVT skriver om psykisk ohälsa bland män och om hur mansrollen förvärrar situationen: män är dåliga på att prata om mjuka saker som känslor och tankar kring sin livssituation. De vill inte prata om att de mår dåligt.

Men vad händer om man som man är helt ärlig med sin mentala ohälsa? När jag var läkarstudent vid Linköpings universitet var jag extremt öppen med de problem jag brottades med, men mina lärare på läkarprogrammet, de flesta av läkarna jag träffade som patient och universitetets rektor ville inte lyssna. I stället bestämde de sig för att jag var en dålig människa som de ville straffa på det hårdaste sättet de kunde (i dag är jag portad från all svensk högskoleutbildning). De öste fördomar och förutfattade meningar över mig och missuppfattade allt som bara kunde missuppfattas, till en grad jag knappt trodde var möjlig hos naturvetare. Deras iskalla kyla höll på att kosta mig livet (polisen fick hämta mig flera gånger när de trodde jag skulle skada mig själv) och har gett mig men för livet.

Så de män som håller allt för sig själva och döljer sin ohälsa gör kanske helt rätt.

Gran Canaria

Jag publicerade häromdagen några nya bilder från Gran Canaria:

Gran Canaria; Foto: Andreas Rejbrand

Klicka på bilden för att gå till den nya bildsamlingen.


I morgon skall jag träffa en rättspsykiatriker som skall försöka avgöra om jag lider av en psykisk störning eller inte.

Nu vet jag i och för sig inte vilken den juridiska definitionen av ”psykisk störning” är, men om den är någorlunda rimlig så är det fullkomligt uppenbart att jag inte lider av en sådan störning.

Däremot har jag efter min surrealistiska kontakt med läkarna och rektorn vid Linköpings universitet förstått att sunt förnuft inte gäller i det officiella Sverige längre, så jag skulle inte bli ett dugg förvånad ifall jag bedöms som ”psykiskt störd”.

De flesta svenskar skulle antagligen riskera att bli klassade som ”psykiskt störda” om de blev ovän med högt uppsatta och respekterade läkare och statstjänstemän (och dessutom är känsliga personer och/eller hyser någon åsikt som inte är politiskt korrekt). Så är det i det ”toleranta” samhället som kallas Sverige.

Uppdatering (2018-07-09 23:26:31): Jag är helt slut. Mötet gick i princip så bra det bara kunde gå. Jag svarade väldigt lugnt och eftertänksamt på alla läkarens frågor, men någonstans tror jag att det inte räcker. Jag tror hon hade velat höra något i stil med ”Gud, vilken hemska handlingar jag har begått, nu förstår jag att LiU gjorde allting rätt!”, men jag har extremt svårt för så pass onyanserade kommentarer. Jag har helt enkelt extremt svårt för att ljuga.

Ändlös längtan

Jag har skrivit klart den helt omarbetade versionen av min självbiografiska bok Ändlös längtan och jag skall fundera på hur den kan publiceras. I väntan på detta har jag tagit bort den gamla versionen från min webbplats.

Brev från HAN

Jag fick ett brev från HAN:


Du har ett ärende hos Högskolans avskiljandenämnd och nämnden har beslutat att uppmana dig att låta undersöka dig av en läkare. Du har kallats en gång, men har meddelat att du inte vill gå. Du har efter att nämnden beslutat om läkarundersökning – och du inte går – ett år på dig att låta dig undersökas av läkare. Eftersom du så tydligt tidigare meddelat att du inte vill gå har nämnden inte låtit kalla dig igen. Du har dock möjlighet att få gå.

Nämndens fråga till dig är nu om du vill låta dig undersökas av en läkare i detta ärende? Nämnden önskar besked i denna fråga senast fredagen den 25 maj 2018 kl 12.00.

I tjänsten


Verksjurist/Legal Advisor

Högskolans avskiljandenämnd/Higher Education Expulsions Board
Box 7249, 103 89 Stockholm, Sweden

Universitetskanslersämbetet/Swedish Higher Education Authority
Juridiska avdelningen/Legal Department
Löjtnantsgatan 21
Box 7703, SE-103 95 Stockholm, Sweden
Tfn/Phone: +46 8 563 087 15
Fax: +46 8 563 085 50

Det här kom som en chock. Jag lyckades dock behålla lugnet till större delen:

Hej Marie!

Jag är glad att jag lever efter den omänskliga behandling jag utsattses för av Linköpings universitet.

Efter det övergrepp jag utsattes för av läkare och staten kan jag inte tänka mig att träffa någon svensk läkare.

Om du en dag själv skulle utsättas för ett riktigt grymt övergrepp, och sedan få hela statsapparaten emot dig, kanske du skulle förstå mig.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Men efter några minuter kände jag hur ångesten jag varit befriad från de senaste månaderna kom tillbaka, och jag tillade:

Och jag vill INTE ha några fler bekräftelser, frågor eller besked från svenska myndigheter i det här ärendet.

Så skriv för i helvete aldrig till mig igen.

Jag vill verkligen lämna det här landet. Fy fan vad jag avskyr Sverige och dess intolerans mot folk som är födda annorlunda.

Det är så kul att svenska medier älskar att kritisera Ryssland för deras ”uppenbara” trakasserier mot homosexuella, samtidigt som svenskar tycks helt ovetande om att samma typ av okunskap och intolerans finns i Sverige.

Gissa om jag tycker det är kul att betala alla gigantiska räkningar som CSN skickar till mig efter en utbildning som gav mig men för livet och som jag aldrig kommer att få någon glädje av.


Det är inte bara SJ som brottas med förseningar. Jag hade som plan att skriva klart Ändlös längtan under april månad, men så blev det inte. Energin räckte inte till, och det är tveksamt om jag ens kommer att bli klar under maj månad. Jag hann dock göra större delen av arbetet innan jag tappade orken.

Det råder också en betydande ”mental kö” när det gäller att nå mig via e-post i privata ärenden. Har du skickat ett brev till mig som du inte fått svar på än, så är det på grund av denna kö, snarare än någon form av medveten eller avsedd arrogans eller illvilja från min sida.

Mardrömmar, Ändlös längtan och escitalopramoxalat

Den senaste månaden eller så har jag drömt mardrömmar om min tid på läkarprogrammet i Linköping nästan varje natt. Drömmarna handlar oftast om mina klasskamrater, som jag ser på avstånd har trevligt med varandra: de pratar, skrattar och kramar om varandra. Ibland kommer jag själv in i scenen, och då tar de avstånd från mig.

Den mest intressanta drömmen hade jag för några veckor sedan. Jag hade kommit in på polisutbildningen, och var på ett praktiskt utbildningsmoment tillsammans med andra polisstudenter i offentlig miljö. En grupp av mina tidigare klasskamrater hade samlats för att protestera mot att jag blivit antagen till utbildningen. De stod vid sidan om och ropade glåpord.

Jag har för övrigt avsatt min fritid under april månad till att skriva om och utöka min självbiografiska bok Ändlös längtan, som jag har för avsikt att publicera under året.

När Linköpings universitet upptäckte att jag drabbats av en djup kris häromhösten behandlade läkarprogrammets och universitetets ledning mig med en iskall kyla, fördomar och förakt, som höll på att kosta mig livet. De kallade mig ”psykiskt störd” och lyckades få mig avstängd från all svensk högskoleutbildning genom att författa en skrivelse baserad på gissningar, medvetna missförstånd och omedvetna fördomar som fått fritt spelrum. De såg till att de flesta av mina klasskamrater tog avstånd från mig. Jag har aldrig känt någon trygghet i mitt liv, har aldrig själv fått välja mina vänner och min livssituation, och nu tog de också, utan att reflektera, ifrån mig min sista möjlighet att själv välja yrke. Allt, menade de, för att skydda mina klasskamrater från en så oförbätterligt hemsk person som jag.

När jag nu författar Ändlös längtan är det lätt hänt att textstyckena fördärvas av hat och hämndbegär, men jag skall hela tiden påminna mig om att ha tolerans och människokärlek som ständiga ledstjärnor. Trots allt var det just tolerans och människokärlek som läkarna i Linköping saknade, och som jag vill propagera för.

Jag har också bestämt mig för att sluta äta escitalopram (handelsnamn Cipralex m.fl.). Sedan 17-årsåldern har jag ätit escitalopram dagligen, nästan hela tiden en tämligen hög dos på 30 mg per dygn, d.v.s. 50 % över den rekommenderade maxdosen. (Detta torde sålunda motsvara 60 mg citalopram (handelsnamn Cipramil m.fl.) per dygn, eftersom citalopram är en racemisk blandning där den ena enantiomeren är escitalopram, som så vitt jag känner till är den enda verksamma.)

Anledningen är att jag inte kan tänka mig att ha någon kontakt med svenska läkare i fortsättningen, efter det övergrepp jag blivit utsatt för. Ännu mindre vill jag befinna mig i en beroendeställning till dem.

Jag trappar därför ned med det lager av escitalopram jag har kvar. Det blir två månader med 20 mg per dygn följt av två månader med 10 mg per dygn.


Jag sitter i första klass på ett sedan länge urspårat tåg,

vars tröghet nu endast utmanas av tillfälligheter;

utanför fönstret skymtar jag den värld jag en gång tillhört.

Tåget som med tiden rört sig allt längre från banvallen

driver förbi hav av människor med drömmar och mål,

periodvis genom en dimma av hat,

periodvis genom en tröstrik människokärlek,

förbi svenska polisens gränskontroll i Hyllie,

där fantasi och verklighet i all hast möts och läker,

med förlåtelse som hypotetisk slutstation,

kanske under mina sista levnadsår.

Den ekonomiska situationen

Linjediagram som visar min totala positiva förmögenhet (d.v.s. exklusive skulder) från maj 2012 till mars 2018. Från maj 2012 till februari 2015 ökade saldot från omkring 60 000 SEK till 250 000 SEK. Saldot låg kvar på den nivån till sommaren 2016, då kurvan börjar störtdyka nedåt mot nollstrecket under sommaren 2017, då en antydan till återhämtning kan observeras. Mot slutet ses stora fluktuationer kring 50 000-strecket.

När jag arbetade som doktorand på Matematiska institutionen mellan 2012 och 2015 ökade min totala förmögenhet mycket stabilt från omkring 60 000 SEK till 250 000 SEK. När jag tvingades sluta på MAI och blev läkarstudent fick jag börja låna pengar från CSN igen, varför saldot låg kvar på den nivån tills jag inte fick låna mer pengar framåt sommaren 2016. Då störtdök förmögenheten till nollstrecket till sommaren 2017, då jag i sista stund fick ett jobb tack vare en servitör på restaurangen.

Som läkarstudent förlorade jag således 250 000 kronor på bankkontot, samtidigt som studieskulderna ökade med 200 000 kronor. Totalt förlorade jag rent ekonomiskt nästan en halv miljon kronor på studierna. Det värsta är dock det trauma som jag bär med mig efter tiden vid Medicinska fakulteten. Jag skulle behöva hjälp för att bearbeta det, men när man blivit utsatt av ett övergrepp av läkarsamfundet finns det ingen naturlig plats att söka hjälp på.

I dag har jag en tämligen hög inkomst, men också väldigt stora utgifter, vilket synd tydligt i diagrammet. Trots (betydligt) högre inkonst än under MAI-tiden är den ekonomiska uppgången nu något mer osäker.


Känslan av att sakta förtäras av ensamhet medan klasskamraterna obekymrat går förbi tillsammans.

(Ingen ser den som sticker ut.)

Känslan av att vilja alla väl och samtidigt blir ett fokus för deras rädsla och hat.

(Ingen tror på den som är övertydlig.)

Känslan av att träffa läkare som unisont säger ”det är dig det är fel på, det finns ingen plats för dig i vår värld”.

(Ingen har mod att ifrågasätta de etablerade sanningarna.)

Känslan av total maktlöshet.

(Läkare och svenska staten kan inte ha fel.)

Känslan av att ha livet bakom sig.

(Ingen sörjer den som ingen förstod.)

Utvecklingen i Sverige

Jag har de senaste åren blivit allt mer orolig över utvecklingen i Sverige. För tio år sedan var jag väldigt stolt över att vara svensk, och även om jag ofta hörde folk klaga på både det ena och det andra i samhället, så tyckte jag bara att det var obefogade farhågor.

Men det senaste året har jag känt både genuin rädsla och sorg över vart Sverige är på väg. Det svenska samhället har blivit intolerant, hårt och oförlåtande. I vår iver att få bort allt som är fel och orätt, har vi börjat ta genvägar, och utan att någon reagerat, har de utsatta blivit de nya översittarna.

Beslut fattas i dag baserat på förenklade föreställningar av verkligheten, allt är antingen svart eller vitt. Ingrodda normer, som folk är livrädda att bryta mot, får företräde framför vetenskaplig och saklig argumentation.

Linköpings universitet

Ett exempel är Linköpings universitets behandling av mig. De träffade en människa i djup kris och med läkardiagnosticerad funktionsnedsättning, som aldrig velat någon något illa, och som med objektiva mått mätt hanterat de otaliga kriserna på ett förvånansvärt bra sätt. De bemötte honom med kyla, förakt, och gjorde allt de kunde för att straffa honom, för hans avskyvärda handling att be sina klasskamrater om en kram. Jag stödjer till 100 % kvinnornas kamp mot orättvisa och utsatthet, men det är inte okej att i den kampens namn begå vilka vidrigheter som helst. Jag tror att universitetet agerade som de gjorde för att de var rädda för de reaktioner som skulle komma av ett alternativt beslut. Att straffa den mest isolerade och ensamma är nämligen ett för egen del förhållandevis riskfritt agerande.

#me too

Jag stödjer också till 100 % #me too-kampanjens mål att få ett stopp på alla avskyvärda övertramp som män begått och begår mot kvinnor. Men det förekommer också, i kampanjens namn, att oskyldiga personer hängs ut och får sina liv förstörda. Rättssäkerheten har blåst bort av de sociala mediernas vindar och människans inneboende drift att känna gemenskap genom att tillsammans peka ut dem som är ”onda”.

SVT har låtit pro-#me too-artiklar ligga överst på sin webbplats i många dagar, men den kritik som har framförts mot kampanjen, hur välformulerad den än varit, har bara högst tillfälligt tillåtits besöka startsidan.

Visst har de flesta som pekats ut gjort sig skyldiga till oförsvarbara handlingar. Men även om detta hade gällt samtliga utpekade individer, hade jag haft en liten invändning mot kampanjen: det verkar som om kampanjens mål inte enbart är att få till en positiv förändring i samhället, utan ett lika stort mål verkar vara att utsätta de utpekade för lidande. Skampålen har kommit tillbaka från medeltiden. Hämnd och straff leder dock aldrig till något positivt. Det må låta fånigt, men vilket brott en människa än begått, så har hon samma värde. Straff, i synnerhet grymma sådana, är sällan konstruktiva.

Vore det verkligen så fullständigt otänkbart att godta Timells ursäkt och låta honom arbeta vidare som programledare? Finns det någon nu levande människa som kan se hans utsatthet? Mår verkligen hans offer så mycket bättre av att han straffas att det är värt det? Var finns förmågan att förlåta, att vara storsint, att själv vara bättre än de som gjort en illa? Eller: var finns den vetenskapliga synen på vad som i praktiken leder till gott?

Om jag drev #me too-kampanjen, skulle mitt mantra vara ”nolltolerans mot elakheter”. Men i kampanjens namn drivs andra elakheter (även om det är mot personer av ett annat kön).

Politiskt inkorrekta fritidsaktiviteter

I veckan kunde man läsa om en SVT-medarbetare som hamnat i blåsväder efter att ”ha medverkat i olika filmer med sexuellt innehåll”. Medarbetaren var under utredning och tillfälligt avstängd från sin tjänst. SVT:s presschef menade att det, utifrån den information hon hade vid tillfället, skulle vara ”problematiskt för medarbetaren att vara kvar i sin publika roll”.

Här borde ett antal varningsklockor ringa. Att medverka i en pornografisk film är inte olagligt. Det behöver heller inte vara något etiskt problem. Däremot kanske somliga anser det vara osmakligt (som t.ex. många i Ryssland tycks mena att det är osmakligt med homosexualitet). Hur kan det då vara möjligt för en SVT-medarbetare att bli utredd och avstängd för att ha gjort det på sin fritid? (Och vad är nästa steg i den här utvecklingen?)

Politiskt inkorrekta formuleringar

Säg att en lite äldre läroboksförfattare, som är uppvuxen i en helt annan tidsanda, skapar en matematikuppgift som handlar om risken att en promiskuös hiv-infekterad man med många kvinnliga sexpartners smittar någon av dem. Jag håller med om att uppgiften med dagens politiska klimat låter väldigt fel, men är det, som SVT skriver (inte ett citat, utan SVT-skribentens egen värdering), ”grovt sexistisk[t]”1? Framställer uppgiften inte minst mannen som oansvarig? Handlar den inte mer om infektionsrisk än om kvinnoförakt?

Är det naturligt att studenter blir ”chockade” över uppgiften, och kräver att boken tas bort redan under pågående kurs? Behöver ”nyheten” ligga som huvudnyhet i riksmedia? Behöver ansvarig minister göra ett offentligt uttalande i SVT och kräva en skärpning hos lärarna? Om ett terrordåd hade skett i Pakistan hade det blivit en notis längst nere på sidan. Ingen hade blivit chockad där.

Proportionerna här bekymrar mig. Jag anar att vi är på väg i en farlig riktning. Det känns som om – ärligt talat – förhållandevis små misstag i dag kan få enorma proportioner, via mindre behagliga psykologiska och sociala mekanismer.

Återigen – jag håller helt med om att alla elakheter och allt brist på respekt mot kvinnor och andra grupper är oförsvarbart. Men hanteringen av dessa samhällsproblem känns oroväckande. Och ur mitt eget alldeles personliga perspektiv kan jag tycka att det är märkligt att den här läroboksformuleringen, som antagligen orsakat förhållandevis få större trauman hos studenter, får oändligt mycket mer uppmärksamhet än det faktum att personer som jag ständigt missförstås och i förlängningen diskrimineras i samhället (utan att någon vill lyssna på oss).


I media framställs sexköp som en stor synd. De som köper sex är alltid starka män som för lite extra avkoppling själsligt frihetsberövar en utsatt kvinna. Sexköp är i dag olagligt i Sverige, och regeringen vill dessutom göra det olagligt för svenska medborgare att köpa sex utomlands.

Jag håller helt och hållet med om att många kvinnor som säljer sex i Sverige är mycket utsatta, och att det är ett problem. Samhället måste hjälpa dessa, och det är inte alls okej att män utnyttjar dessa kvinnor. Inte på något sätt.

Men en del mynt har två sidor.

Det finns män och kvinnor som är trettio, fyrtio, femtio år som, t.ex. på grund av neuropsykiatriska avvikelser, aldrig lyckats skaffa sig vänner, och ännu mindre någon fysisk närhet. Det är fullt tänkbart att det finns sådana människor som är världens snällaste, men som under sina liv lidit något enormt av utanförskap, ensamhet och fördomar. Tyvärr är nästan allt i samhället anpassat till personer som fungerar ”neurotypiskt”, och kunskapen om ”de annorlunda” är extremt dålig, så dessa människor är också väldigt utsatta.

Om en sådan person, som kanske är på en tioårings nivå när det gäller S3 (”saker som sex”), efter flera årtionden av traumatiserande utanförskap och längtan efter bekräftelse, skulle köpa någon form av fysisk närhet (kramar, pussar, handhållning, sex) av en person som är trygg i sig själv och som inte tycker att det är en så stor sak med sex längre, och som själv valt sin sysselsättning och trivs med den, är det då ett så hemskt brott?

Om jag inte minns fel så föreslog Amnesty International häromåret att sexköp borde vara lagligt, eftersom det då blir mycket lättare att reglera industrin, och göra det tryggare för de som säljer sexuella tjänster. Jag tror faktiskt att det ligger något i det. I själva verket är jag nästan övertygad om att antalet kvinnor som lider av prostitutionens svarta sida skulle minska dramatiskt om sexköp överallt var lagligt men strängt reglerat och kontrollerat på ett vetenskapligt och humanistiskt sätt.

Sexköp borde vara tillåtet:

Slutsatsen är dels att de som anser att sexköp skall vara olagligt saknar empati för människor som lever i kroniskt utanförskap var gäller fysisk närhet, dels att samma personer inte i praktiken vill hjälpa de som lider av prostitutionens baksida. (Däremot vill de säkerligen hjälpa sig själva, eftersom deras uttalanden väcker behag hos den kanske inte alltid helt toleranta allmänheten, vilket gör att de får sitta kvar längre som politiker.)

Fallet Johaug

Fallet Therese Johaug har jag också betraktat med en viss sorg. Det är förvisso inte ett svenskt fall, men ändå ett fall på samma tema. Här verkar det röra sig om en människa som utan avsikt fått i sig en mindre mängd i sportsammanhang otillåtna substanser och straffats mycket hårt för det. Det verkar som om hon varit helt förtvivlad och förstörd. Ändå väljer man att fortsätta straffa henne. Tycker jag verkligen att man borde göra ett regelundantag för henne bara för att hon är jätteledsen? Ja, det är precis det jag tycker! Var finns empatin? Vad hände med den gyllene regeln? Vad vore så hemskt med att göra världens ledsnaste människa till världens lyckligaste människa, och skicka en signal av godhet till omvärlden?

Jag är bekymrad, och jag tror att människor som nästa århundrade tittar tillbaka på tjugohundratalet kommer att stå på min sida, precis som de politiskt korrekta i dag beklagar sig över hur man såg på dödsstraff och HBTQ-personer för hundra år sedan.

1 Det här är lite ironiskt, för jag vill minnas att SVT har antytt att ryska statliga nyheter inte är objektiva, utan politiskt färgade, och här gör SVT samma sak när de själva skriver att matematikuppgiften är ”grovt sexistisk”.


Linköpings universitet gör reklam i hela Linköping, och varje gång jag ser deras reklamaffischer känns det som om jag möter dem som förgrep sig på mig och gav mig men för livet. Jag skickade just följande brev till LiU:s rektor professor Helen Dannetun:

Jag ser att ni gör reklam i hela Linköping för er ”TP”.

Varje gång jag ser era skyltar känns det som om jag möter dem som förgrep sig på mig och gav mig men för livet.

Att bemöta en människa i långvarig djup kris och funktionsnedsättning, som aldrig fått en ärlig chans i samhället, med iskall kyla, fördomar, förakt och lögner, och sedan lämna honom vind för våg utan någon hjälp är ett övergrepp. I synnerhet om han aldrig velat någon något illa.

Det hade inte kostat er något extra att bemöta mig med värme och empati. Eller åtminstone försöka förstå. Nej, det gjorde ni inte.

Det vore fysiskt möjligt för er att bryta er tystnad och säga ”förlåt, vi gjorde fel”. Men i praktiken antar jag att läkare och svenska myndigheter inte kan göra fel. Hade jag tagit livet av mig, som jag höll på att göra efter mötet med Stergios och Ann-Charlott, hade ni antagligen ändå tyckt att ni gjort helt rätt.

Jag besitter ett enda vapen, och det är språket. Och jag kommer inte att vara tyst.

Jag kommer inte att vara tyst förrän vi lever i ett samhälle där människor bryr sig om varandra och hjälper de som är utsatta.

I praktiken är det dock nästan ingen som lyssnar på mig, och det är nog LiU medvetna om. Annars hade de nog inte vågat göra som de gjorde.

Läkarprogrammets ryggsäck

Det värsta med att bo i Linköping är att jag varje vecka ser studenter som bär på läkarprogrammets ryggsäck.

Logotypen på den väskan symboliserar för mig läkarprogrammets iskalla förakt mot de som bryter mot normen (på grund av de gener de inte fått välja själva).

Linköpings variant av eskulapstaven står för intolerans och de populäras övergrepp på de svaga som ingen lyssnar på, som ingen skulle tro på, som bara kan förlora.

För mig kunde de lika gärna ha ett hakkors på ryggsäcken.


Utanförskap och innanförskap.

Den som aldrig blev förstådd.

Den som ingen lyssnade på.

Den som förblev osynlig.

En djupt rotad otrygghet.

Ett människovärde som är relativt.

Det ofrånkomliga mindervärdesskapet.

En intakt epitelbarriär på ett slitet ansikte.

De mimiska musklerna försöker förmedla en inlevelse.

En strävan efter att kommunicera det okommunicerbara.

Meningslösheten i att försöka (för tusende gången).

Att tala när ingen vill ta sig tid till att lyssna.

Att skriva när ingen vill förstå.

Tankar som inte kan förenas.

Ett liv med kronisk smärta.

Inga utsikter eller insikter.

Läkare som iskallt dränerar de mest utsatta på deras sista hopp.

Varje nytt rop på hjälp besvaras med ett nytt och hårdare straff.

Deras villkorslösa stelhet med rätt att mörda.

Läkare som sprider rädsla och fördomar.

Svenskar för osäkra för att vara goda.

En snara som aldrig lättar sitt grepp.

En hopplöshet som inte kan avta.

En maktlöshet som fördärvar.

De som ser men inte agerar.

Läkarnas orubbliga enfald.

Normernas okränkbarhet.

Systemets diktatur.


Alla mot en.

Att se.

Att agera.

Tid som tar slut.

Ett liv som går till spillo.

En gåva som inte tas tillvara.

En smekning på armen en bit bort.

En tröst åt den som redan är innanför.

Tryggheten hos den silverfärgade elmätaren.

Saknaden efter.

Sökandet efter.

Fanns hon?

En känsla av tacksamhet.

Utsekter och insekter.


Om precis en månad fyller jag 30 år. Då får man presenter, men det jag mest av allt önskar mig kommer jag inte att få:

I stället får jag önska mig den styrka som kommer att krävas för att fortsätta strida i några årtionden till.

Uppdatering (2017-11-27 21:43:40): Men var hittar man styrka, när det känns som om hela svenska staten och nästan hela svenska folket hellre låter mig dö än visar mig någon empati? För läkarna och universitetet är det viktigaste att markera att integriteten hos ”de lyckliga” är okränkbar. Detta helt oberoende av konsekvenserna för ”de sjuka”. Om svenska läkare får välja mellan (1) att låta en sjuk människa lida helvetets alla kval under oändligt lång tid och (2) att skona individen samtidigt som en grupp förbipasserande måste göra ett mindre oväntat ingrepp (kanske t.o.m. – Gud förlåte – ge den sjuka en kram eller stanna en stund hos henne), så väljer de utan mista tvekan det första. Något annat är helt, 100 %, otänkbart. Faktiskt, inte ens om tusen människor skulle tvingas lida helvetets alla kval under oändligt lång tid om inte de förbipasserande agerade, skulle de överväga något annat. Integriteten är det enda som betyder något. (Fast det är klart, om de var de själva som var ”sjuka”, eller någon av deras anhöra, då skulle det låta helt annorlunda.)

Så var hittar man styrka? Jag önskar jag trodde på Gud. I tron på Honom skulle jag kunna hitta den styrka som krävs för att fortsätta leva i Sverige. Men det går inte: jag är naturvetare i själ och hjärta, och har den vetenskapliga metoden hårdkodad i min cortex cerebri.

Jag förstår det inte: mina f.d. klasskamrater på läkarprogrammet får själva välja sina vänner, sina partners, sitt yrke. De allra flesta av dem har förmodligen haft någorlunda trygga och lyckliga barndomar. Jag var ett olyckligt barn sedan jag började förskolan, jag passade aldrig in. Jag kände konstant stress och otrygghet. Jag har aldrig fått välja mina vänner (har velat ha många, har nästan aldrig haft någon), jag får inte välja hur jag vill leva, och jag kommer aldrig att få bilda familj. Men jag kunde ha fått välja mitt yrke själv. Trots allt var jag bland de absolut bästa på programmet i både medicinsk vetenskap och patientbemötande. Men de ville absolut ta också det ifrån mig, inte tillfälligt, utan för all framtid. Läkarna jag träffade som patient under min kris gjorde inget annat än att ösa fördomar över mig, och förklara hur ”uppenbart” det var att jag var olämplig som läkare, ibland efter att ha känt mig i hela två minuter (under djup kris).

Olika människor har olika lätt att hantera ”övergrepp” av den här typen. Själv har jag extremt svårt med det, och varje dag är en kamp. Som tur är fick jag ett bra jobb som programmerare (tack vare en servitör på restaurangen), med underbara chefer och arbetskamrater, som håller mig sysselsatt på dagarna, men på fritiden kommer alla otäcka tankar.

Jag undrar bara: varför?


En samling varelser befann sig i en skog utan slut. De visste inte var de kom ifrån eller hur de kommit dit. Inte heller kunde de uttala sig om framtiden. Det enda de med rimlig säkerhet kunde säga var att de nu var strandsatta tillsammans på denna plats. De hade bara varandra, och de ställde sig frågan ”är vi inte lyckliga tillsammans?”.

Dessa varelser är vi.


Genom sin blotta närvaro på gatan antyder tiggaren att det finns ett alternativ till det förbipasserande kompisgängets nonchalans. Han förgriper sig därmed på självklarheten i deras inlärda sätt att se på tillvaron. Denna kränkning av deras integritet kan samhället inte tolerera.

Ingen saknar tiggaren när han dör.

Nya texter

Jag har i dag uppdaterat webbplatsens startsida och biografi med nya texter. De nya texterna finns än så länge bara tillgängliga på svenska, men jag kommer inom kort att översätta dem till engelska.


Ibland vill man be till Gud, även om man inte tror på Honom.

”Värna om individen”

Jag såg följande citat på Linköpings universitets webbplats:

Hållbar utveckling har att göra med många saker, till exempel att värna om individen och att alltid ha ett bra arbetsklimat för medarbetare och studenter för ögonen.

Citatet kommer från rektor professor Helen Dannetun, samma person som skrev under universitetets behandling av mig som höll på att kosta mig livet.

När universitetet fick reda på att en av deras studenter drabbats av djup kris med depression och ångest och ropat på hjälp till sina klasskamrater, valde rektorn att helt bortse från den sjuke studentens behov och i stället göra allt för att bli av med honom, oavsett hur det skulle drabba honom. Bemötandet var helt utan empati, trots studentens läkardiagnosticerade funktionsnedsättning, som aldrig bemötts korrekt av samhället.

Den människosyn som Linköpings universitet har skrämmer mig. De sätter inpräntade sociala normer och etablerade regelverk före den enskilde individens hälsa. Åtminstone gäller det för individer med vissa (oönskade) genotyper.

Citatet ovan är så typiskt för Sverige i dag: allt skall låta så fint, men majoriteten av alla svenskar saknar civilkurage och sätter alltid sig själva före främlingars välmående, med råge, trots att många aldrig skulle erkänna det. De flesta svenskar i medelklassen och uppåt är fantastiska människor så länge de inte träffar på någon som de skulle kunna hjälpa, för då spricker fasaden.

(I det aktuella fallet är jag dock övertygad om att det till stor del rör sig om ren okunskap: läkarna och rektorn kan allt om utsatta kvinnor och HBTQ-personer (vilket är bra), men har aldrig ens hört talas om att det finns personer som jag. Osäkerheten och rädslan gör att de fattar fel beslut och bemöter mig på fel sätt.)

Hjälper för stunden

En del lösningar hjälper bara för stunden. Men ett liv är en ändlig följd av stunder, så om lösningen bara inte orsakar skada i längden, så är den ändå mycket välkommen.


Jag fick just ett väldigt otrevligt brev från en av mina gamla ”klasskamrater”, som i princip tycker att jag förtjänar det lidande jag utsatts för. Just nu är jag helt förtvivlad. Jag som var på väg att bygga upp mitt liv igen. Nu vet jag inte vad som kommer att hända. Han kommer att bli en bra läkare...

Uppdatering (2017-08-01 17:29:47): Jag fick återigen åka polisbil till sjukhuset, men kom hem under natten.

Jag vet inte varifrån mina gamla klasskamrater fått allt deras förakt gentemot mig, men nästan säkert handlar det till stor del om rädsla för människor som inte lever upp till ”normen” och en mycket stor okunskap om mental ohälsa. Den aktuella läkarstudenten verkar uppenbarligen tro att djup depression är något man själv väljer om man vill drabbas av eller inte, vilket är vidrigt.

Det finns nog en del grupptryck med i bilden, också: de i klassen som kanske ser att något inte är rätt vågar inte uttrycka det i rädsla för att hamna utanför klassens gemenskap.

En annan uppfattning som är mycket djupt rotad i den svenska kulturen är att man skall klara sig själv: om en person mår dåligt så har de som ser detta ingen som helst moralisk skyldighet att ingripa, eftersom det inte är ”deras fel” att personen mår dåligt. Tvärtom är personen som mår dåligt en dålig människa ifall denne ifrågasätter omgivningens passivitet. Det här är så främmande för mig att jag blir chockad varje gång jag stöter på fenomenet. För mig är det absolut självklart att det är mitt ansvar att göra något ifall jag ser att någon i min omgivning inte mår bra, även om det är en person jag inte känner.

Läkaryrket är lite av ett elityrke, och läkare tillhör de övre lagren i samhället, och har dessutom gått en lång utbildning i likriktning. Kanske är det inte konstigt att läkare är lite mer fördomsfulla och lite mindre genuint empatiska än andra människor.

Jag har ställt in min dator på att inte hämta e-post som kommer från Linköpings universitet och har stängt av gästbokstjänsten på min webbplats för att slippa få fler ”hatbrev” från mina gamla ”klasskamrater”.

Brev till LiU:s rektor

Jag skickade följande brev till professor Helen Dannetun, rektor vid Linköpings universitet (bakgrund: 445 och 409):

Hej Helen!

Du har begärt att jag skall undersökas av läkare, i hopp om att denne skall bekräfta ”diagnosen” att jag lider av en psykisk störning, som Du och läkarprogrammets ledning (Stergios och Ann-Charlott, två seniora läkare) har satt, på mycket tveksamma vetenskapliga grunder.

Jag vill här meddela att jag inte har för avsikt att ta mig till Stockholm för att genomgå denna undersökning.

Jag kan helt enkelt inte tänka mig att träffa en svensk läkare. Det skulle kännas som ett nytt övergrepp.

Det som hände i höstas och i vintras var ett stort trauma för mig. Efter att ha befunnit mig i depression under flera års tid blev tillståndet akut i höstas, och jag ropade på hjälp (som jag gjort hela tiden, om än mindre intensivt). Läkarprogrammets ledning behandlar mig då som en avskyvärd person som begått ett hemskt brott, trots att jag aldrig haft några elaka eller egoistiska avsikter i hela mitt liv, och aldrig begått något brott i juridisk mening.

När ledningen för ”Sveriges bästa läkarprogram” träffar en människa i djup kris, med läkardiagnosticerad funktionsnedsättning och som aldrig har fått en ärlig chans att klara sig i samhället, skulle man kunna tro att de ser en chans att hjälpa människan. Men i stället väljer de att inte komma med någon som helst förståelse, tröst eller hjälp, utan väljer att göra sitt bästa för att bli av med studenten på juridisk väg. Vad som sedan händer med studenten är inte deras problem. Stergios och Ann-Charlotts bemötande var iskallt.

Jag hade kontakt med Stergios och Ann-Charlott flera gånger: en gång fysiskt och några gånger via e-post. Efter samtliga kontakter bröt jag ihop och blev inlagd på sjukhuset. Efter det fysiska mötet höll jag på att förgifta mig med tabletter.

Du och Ann-Charlott författade ett brev till Högskolans avskiljandenämnd (HAN). Brevet innehöll till största del rena spekulationer och gissningar, som gick ut på att jag eventuellt skulle kunna vara farlig för studenter och patienter. Inga konkreta bevis eller argument gavs. Ni gick i detalj igenom min webbplats och mina gamla uppsatser. I en etikuppsats jag skrev på gymnasiet (för över tio år sedan) tyckte ni er upptäcka en brist på förståelse för det trauma som våldtäktsoffer utsätts för. Det är helt obegripligt, för uppsatsen handlar inte ens våldtäkter: den behandlar grunderna i den teoretiska etiken samt medvetandeproblematiken och de praktiska etiska diskussionerna handlar nästan uteslutande om förståelse och icke-egoism, för att sedan specialisera sig till djurrättsetik.

Hur som helst: om jag skulle granska alla era texter i detalj, från grundskolan och uppåt, skulle jag säkert också kunna hitta saker att misstolka.

Andra delar av er anmälan verkar vara medvetna missförstånd. Under vårt fysiska möte sade jag att den aspekt jag begrundade mest innan jag skickade mitt brev till klassen var hur mottagarna skulle reagera känslomässigt. Jag ville absolut inte att någon skulle må dåligt över brevet (vilket jag dessutom skrev i brevet). Huruvida brevet skulle få mig avstängd eller ej begrundade jag inte lika mycket. Jag tänkte alltså mer på klasskamraternas väl. Detta förklarade jag med att ”etik och moral” är väldigt viktigt för mig. I er anmälan till HAN har ni förvanskat detta till ”han skickade brevet till klasskamraterna för att ’etik och moral’ är viktigast” (fritt ur minnet). Flera andra förvanskningar förekommer. Man kan undra om det är en slump att samtliga får mig att framstå i sämre dager.

Också mycket fördomar tycks ligga bakom ert agerande. Som student på läkarprogrammet presterade jag i absolut toppklass både vad gäller medicinsk vetenskap och patientbemötande. Eftersom jag själv alltid har lidit av mental ohälsa, och också lidit mycket över att se andra fara illa, är empati, tröstande och välvilja saker jag brinner för. Under året på Kungsgatans vårdcentral fick jag väldigt mycket beröm för mitt patientbemötande; flera i gruppen lär också ha sagt att de tyckte att jag var ”bäst” i gruppen.

Men Stergios, Ann-Charlott och Du verkar inte ens ha pratat mina gamla handledare om hur jag var. I stället har ni bestämt er för uppfattningen att jag är olämplig som läkare. De som gick med mig på vårdcentralen skulle kunna intyga att jag aldrig på något sätt skulle agera fel i en vårdsituation som vårdgivare. De delarna finns inte ens i hjärnan på mig. Men om man inte frågar dem får man inte reda på det.

De här fördomarna mötte jag också när jag blev inlagd på sjuhuset. Jag träffade ett tjugotal läkare under hösten och vintern, och många kunde väldigt tidigt slänga ut sig kommentar i stil med att jag ”uppenbarligen” inte är lämplig som läkare, utan att ha någon som helst aning om vem jag är.

I brevet till HAN förmedlar AC och Du att jag skulle vilja bli allmänläkare, ”för att man då får lära känna patienterna på ett bättre sätt” (ja, så brukade jag säga). Mellan raderna märks att ni inför denna inställning hos mig hyser samma misstro – rent av avsky – som man gör när en dömd pedofil berättar att han vill arbeta med barn eftersom han ”älskar” barn.

Ni skriver också att min idé om ”empati” är att sätta mig själv i centrum. Detta är det mest obegripliga av allt ni skriver, eftersom min livsfilosofi sedan högstadiet gått ut på strikt antiegoism. Jag kan inte ens komma ihåg hur många gånger jag själv blivit förtvivlad när jag sett andra som far illa. https://rejbrand.se/rejbrand/article.asp?ItemIndex=134 är bara ett exempel.

Min psykolog uttryckte förvåning över att ni inte var intresserade av att prata med honom om vem jag var. Men jag antar att det är logiskt: om ni redan bestämt er för att jag är en hemsk person, så behöver ni ju ingen mer information. Han rekommenderade mig också att anmäla Linköpings universitet till Diskrimineringsombudsmannen.

Jag har ingen aning om varifrån ert förakt gentemot mig kommer, men det som hände under hösten och vintern var inte rätt. Det var ett övergrepp.

I dag plågas jag konstant av obehagliga tankar och minnesbilder från mötena med er. Det går inte en timme utan att jag tänker på allt ni sagt, gjort och skrivit. Ni har gett mig men för livet. I dag finns smärtan hos mig konstant, och förmodligen kommer smärtan att finnas hos mig dagligen i flera år framöver.

Det ni gjorde var i praktiken att sparka på en person som låg och blödde på marken. Gör ni så på hundra personer kommer ni att orsaka hundra personer enormt lidande. Tio personer kommer att ta livet av sig på grund av ert agerande. En person kommer att utföra någon sorts hämnd. Att bemöta personer i djup kris med oförstående och orättvisa straff föder nämligen hat. Att göra som ni gör är alltså inte ens bra ur en strikt egoistisk synvinkel.

Jag antar att en drös av era jurister kommer att studera det här brevet in i minsta detalj. Jag vill därför vara extra tydlig med att stycket ovan INTE är ett hot om att jag kommer att angripa Linköpings universitet (annat än i ord). Stycket ovan försöker bara förklara lite om människans känsloliv, och att grymhet inte gynnar någon i längden, inte ens de som står för grymheten.

Du kanske fortfarande tycker att du ni inte kunde ha agerat på något annat sätt, men det är rent nonsens.

Ni kunde ha gett mig en varning, och jag hade kunnat svära på att aldrig göra något okonventionellt igen. Ni kunde ha sagt ”du får ta en paus nu, men du är jättevälkommen tillbaka när du mår bättre”. Men i stället valde ni att skriva ert ”hatbrev”.

Jag blev så ledsen och chockad över ert agerande att jag inte förmådde gå på uppropet för termin 5. Jag förlorade därför min plats på läkarprogrammet. Man kunde då tycka att ni fick som ni ville, som blev av med mig utan någon rättvis juridisk prövning. MEN TROTS DET valde ni att gå vidare med anmälan till HAN (och ge mig en massa extra men).

På grund av min funktionsnedsättning och det tillstånd jag befann mig i var jag på väg mot hemlöshet under vintern och våren. Men en servitör på den restaurang jag är stamgäst hos hittade ett jobb åt mig som programmerare. Han kan ha räddat mitt liv. Utan honom hade ni kanske bidragit till min död.

Andreas Rejbrand, MSc

E-post: andreas@rejbrand.se
Webbplats: https://www.rejbrand.se
English Website: https://english.rejbrand.se

Frivillig sjukvård?

Jag fick härommånaden en kallelse till läkarbesök.

Efter det bemötande jag fick av Linköpings universitet och Region Östergötland under min kris i höstas och i vintras, där de höll på att orsaka min död, vill jag dock inte ha något med dessa organisationer att göra. Jag är lika intresserad av att uppsöka Region Östergötlands sjukvård som ett våldtäktsoffer är att dricka kaffe hos sin förövare.

Jag avbokade därför tiden. (Inte omboka, utan avboka.) Som svar fick jag beskedet att de skulle hitta en ny tid.

Inom någon vecka kom så en faktura för uteblivet läkarbesök (ja, trots att jag hade avbokat). Inom ytterligare en vecka kom två nya kallelser, till två nya läkarbesök vid skilda tidpunkter.

Jag avbokade båda. Kanske får jag betala för dem också.

I dag fick jag också ett brev från HAN. Jag rev sönder kuvertet i små bitar, knappt en kvadratcentimeter stora, utan att öppna det.

I dag mår jag förhållandevis bra, även om det som alltid balanserar på en inte alltför stabil tråd. Och då vill jag inte att samhället sparkar något mer på mig genom att säga elaka saker och komma med lögner och orättvisa straff.

Linköpings universitet, Region Östergötland och resten av samhället får hitta någon annan att plåga.

Nytt jobb

Under våren har jag sökt ett antal jobb (restaurangbiträde, receptionist, medlemsrekryterare, diskare, gokartuthyrare, glassberedare, chaufför, väktare och flera jobb som lokalvårdare) utan framgång. Härommånaden fick jag så träffa en handläggare (på Arbetsförmedlingen) som arbetar speciellt med personer med funktionedsättning, och hon kunde bland annat erbjuda jobb som lokalvårdare på Samhall.

Efter tio år på universitet med övervägande toppresultat i allt från teoretisk fysik och matematikundervisning till cellbiologi och patientbemötande som läkarstudent kändes det lite tråkigt, men att samhället inte är anpassat för personer med den typ av begåvningsprofil som jag har kom inte som någon överraskning. I mitt fall har jag stora förmågor i många områden, men det finns några få saker jag helt enkelt inte klarar av: att skaffa vänner i en klass med jämnåriga ungdomar och att armbåga mig fram på armbetsmarknaden är två exempel. Tyvärr är min erfarenhet att samhället inte förstår att det finns sådana personer, och att det bemöter sådana personer med förakt snarare än med medmänsklighet. I synnerhet eftersom funktionsnedsättningen i sig kan skapa extremt mycket lidande är det synd.

Nu har jag emellertid haft tur. En servitör på restaurangen som jag är stamgäst hos introducerade mig för ett företag som förmedlar jobb inom det tekniska området, och via det företaget har jag nu fått en tjänst som programmerare på ett lokalt Linköpingsföretag. (Till en början rör det sig om en provanställning.)

Hade det inte varit för den servitören hade jag blivit lokalvårdare på Samhall.

Beslut från HAN

Jag fick i dag ett beslut från HAN, och de går helt på universitets linje. Jag blev väldigt ledsen, och tycker det är tråkigt att det svenska samhället fortsätter att sparka på människor som ligger och blöder. Men i Sverige råder Systemet™ och de sociala normerna, inte sunt förnuft och medmänsklighet.

Jag skrev följande krönika/debattinlägg till Läkartidningen, men är nästan helt säker på att de inte kommer att publicera det:

Jag heter Andreas Rejbrand, är 29 år och har Aspergers syndrom och dessutom antagligen i största allmänhet dåliga gener som predisponerar för depression och ångest. Det svåraste för mig har varit den informella interaktionen med jämnåriga: ända sedan jag började förskolan har jag känt mig extremt utanför och ensam. Trots att mitt liv i princip bara varit en lång följd av livskriser, så har jag nästan bara fått SSRI som hjälp. Det verkar inte finnas så mycket annat att tillgå.

Jag tycker dock att jag i praktiken har klarat mig bra i samhället. Jag har en femårig masterexamen i fysik, och var i två år doktorand i matematik. Under sju år arbetade jag som lärare i matematik på Matematiska institutionen vid Linköpings universitet, först som amanuens och sedan som doktorand, och matematikundervisning är verkligen mitt drömjobb! Jag älskade varje aspekt av jobbet, och fick otroligt mycket uppskattning från studenterna. Sista året vann jag till och med civilingenjörsstudenternas lärarpris. Jag sade dock upp mig från tjänsten som doktorand, eftersom jag inte trivdes med att bara ha 20 % undervisning – jag ville jobba med undervisning på heltid.

Jag befann mig i en djup kris när jag sade upp mig, och mådde extremt dåligt. Jag kom dock in på läkarprogrammet i vid Linköpings universitet, och började där våren 2015. Jag var inte alls glad åt situationen, eftersom jag hellre hade önskat fortsätta som lärare och eftersom jag visste att CSN-pengarna inte skulle räcka till ytterligare fem år som student. Med tiden började jag dock trivas alltmer. Eftersom jag brinner för all naturvetenskap (inte minst organisk kemi, biokemi, cellbiologi och fysiologi, som jag läst på universitetsnivå på fritiden redan innan jag började på läkarprogrammet) så passar den medicinska vetenskapen mig mycket bra. Och eftersom jag kommer till min rätt i olika ledarskapspositioner (som t.ex. lärare) så passade även läkarrollen mig bra, och jag fick väldigt mycket beröm för mitt patientbemötande under de två första åren på utbildningen. Ända sedan högstadiet har jag varit övertygad utilitarist och känt extremt starkt för etik, empati och medmänsklighet.

Hösten 2016 drabbades jag dock av en djup depression. Jag trivdes inte i klassen, eftersom jag kände mig utfryst: ingen verkade vilja vara med mig eller prata med mig. Till slut föll jag så djupt att det kändes som om jag bara hade två alternativ: begå självmord eller få vänner i klassen. Faktiskt hade bara en enda vänskaplig kram gjort otroligt mycket för mig.

I desperation skrev jag då ett brev till 22 av mina klasskamrater, och bad om att få en kram av någon av dem. Eftersom jag alltid, ända sedan jag var barn, har känt mer trygghet hos kvinnliga jämnåriga än hos manliga, så var samtliga mottagare av brevet kvinnor. Jag var mycket noggrann i brevet med att poängtera att jag absolut inte ville att någon skulle må dåligt över det, och betonade att ingen behövde känna sig tvungen att hjälpa mig (eller ge mig en kram).

Jag blev snart kallad till möte med läkarprogrammets ledning. Trots att jag befann mig i en extremt djup kris, så visade de inte minsta lilla empati eller förståelse. I stället förklarade de för mig hur avskyvärd min handling var, och vilken brist på empati jag uppvisade gentemot klasskamraterna. De behandlade mig som en brottsling som begått ett hemskt brott: utan vänlighet och värme, men ”korrekt”.

De förbjöd mig att gå på utbildningens gruppträffar, så jag missade flera viktiga moment under hösten. De varnade också Region Östergötland för mig, vilket i praktiken gjorde att jag förmodligen aldrig kommer att få göra praktik i regionen. Slutligen berättade de att de ämnade anmäla mig till Högskolans avskiljandenämnd (HAN).

Jag blev så ledsen och chokad över deras bemötande att jag inte orkade gå på terminsuppropet på termin 5 i januari 2017. Därför förlorade jag min plats på läkarprogrammet. Man kan alltså tycka att universitetet fick som de ville, när de blev av med mig utan rättvis prövning. Men trots detta så gick de vidare med anmälan till HAN: de var nämligen rädda för att jag annars skulle söka igen till termin 1 på programmet i framtiden. I anmälan skrev läkarprogrammets ledning och universitets rektor att jag var psykiskt störd, att jag utgjorde en påtaglig fara för andra studenter och för patienter, att jag var olämplig som läkare och att jag saknade empati för andra människor. Att jag några år tidigare var en av universitets mest uppskattade lärare verkade rektorn ha glömt bort. Och att jag uppvisat mycket stor lämplighet för läkarrollen under all praktik på utbildningen ville de inte ens nämna.

Jag har haft kontakt med universitetet tre gånger, och samtliga gånger bröt jag ihop och behövde vårdas på sjukhus. En gång, efter det fysiska mötet, var det nära att jag tog livet av mig med tabletter.

Jag hade önskat mig ett bättre bemötande från läkarprogrammets ledning. Om man träffar en människa i djup kris, så kostar det inget extra att bemöta henne med värme. Vad det rent konkreta beträffar kunde de ha låtit mig fortsätta: jag hade kunnat svära på att aldrig mer göra något så okonventionellt som brevet jag skrev. (Och det är fullständigt självklart att jag aldrig någonsin skulle ha agerat okonventionellt för egen vinnings skull i rollen som läkare gentemot patienter – det kan jag garantera till 100.0 %.) Alternativt kunde de ha låtit mig börja i klassen under, så att mina klasskamrater hade sluppit mig.

Som det är nu riskerar jag att inte bara bli avstängd, utan även portad från all högskoleutbildning i Sverige.

Det sägs om läkare att de skall ”ibland bota, ofta lindra, alltid trösta”. Vad hände med ”alltid trösta”?

Och på läkarprogrammet talas mycket om vetenskaplighet, etik och samtalskonst. Vad hände med allt detta? Hur kan jag bli klassad som olämplig läkare när alla konkreta bevis pekar på motsatsen? Hur kan de straffa den mest utsatta människan i en ”konflikt”, utan att ens tänka på konsekvenserna? Hur kan de missa att observera fördomarna de agerar utifrån? Hur kan de bemöta en människa i djup kris med iskall kyla?

Jag försöker gå vidare i livet, men blir hela tiden påmind om universitetet genom det pågående HAN-ärendet. Det senaste är att de begär att jag skall undersökas av läkare. Tills vidare är jag avstängd från utbildningen (som jag ändå hoppat av!) och portad från all högskoleutbildning i Sverige – samtliga universitet och högskolor har informerats om detta. Själv funderar jag på att lämna Sverige, ett land som alltid behandlat mig som en oönskad människa.

Jag hoppas att ingen i framtiden kommer att utsättas för det övergrepp jag blivit utsatt för.

Andreas Rejbrand, f.d. läkarstudent, Linköping

A second coloured extended-range cellular automaton, part 2

A new view of the automaton from yesterday:

SVT och engelska språket

SVT brukar ibland skriva artiklar på engelska för att nå ut till en bredare publik. Som jag påpekat tidigare blir emellertid resultatet oftast av väldigt låg språklig kvalitet. I dag såg jag t.ex. följande stycken hos SVT:

Anders Anderssons [anm: inte det riktiga namnet] brother needs a more committed trustee. So his family think, but they are not allowed to dismiss the appointed trustee. SVT Nyheter's investigation shows that it is very difficult to dismiss your trustee if your not happy. You need to be able to prove that the trustee is a criminal or has done severe wrongdoing.


– My brother need someone who helps to activate him and maybe to finish his education, says Mats.

Det finns flera språkfel i styckena ovan, men de mest uppenbara är följande:

Även om man bortser från de mest uppenbara felen, som de ovan, har språket dåligt flyt.

Eftersom SVT förmodligen är Sveriges mest inflytelserika massmedium är det mycket tråkigt att de inte kan anställa en enda person som granskar språket.

Uppdatering (2017-04-07 11:59:07): Jag påpekade missarna ovan för artikelförfattarna och fick mycket snabbt två mycket trevliga svar, och de skulle försöka åtgärda missarna. En stor eloge till författarna för att de bryr sig om språket och kan ta konstruktiv kritik!

A second coloured extended-range cellular automaton

A second example of a simple coloured extended-range cellular automaton:

A simple coloured extended-range cellular automaton

I have experimented a bit with coloured (RGB) extended-range cellular automata. Mathematically, these are ordinary N-state extended-range automata in which N = 2563, the values are interpreted as RGB colour codes and the rendering procedure uses the colour of the cell directly, instead of applying some arbitrary colour scheme. Below is a simple example I produced yesterday:

A simple extended-range cellular automaton

Today I give my first example of an extended-range cellular automaton. It is an N-state range-r automaton defined by the following rule: the new value of the cell is equal to the average of the values in the range-r Moore neighbourhood (including the cell itself) plus a constant increment. Typically I use N = 10, r = 32 or 36, and an increment of 10. Starting from random noise, this produces a small number of discrete circles (enclosed by squares) that evolve and expand until the entire region is filled with a chaotic mess. The most interesting images are obtained in the middle of this process. The following images shows generation 43:

Generation 43

Another example (different simulation, same generation):

Generation 43

A bit later, the circles get rough boundaries:

Generation 52

Another example:

Generation probably 52 or thereabout

Numbers of cellular automata

All cellular automata I have considered this far have used the standard Moore neighbourhood, a 3×3 square with the current cell in the middle and eight neighbours. Yesterday I extended my program to support larger neighbourhoods. Now it supports neighbourhoods of arbitrary range. If the range is r, the neighbourhood consists of all cells you can reach in no more than r steps from the current cell, each step being horizontal, vertical, or diagonal. Hence, the range-r Moore neighbourhood is a square consisting of (2r + 1)2 cells, with the current cell in the middle. r = 1 yields the standard eight-cell Moore neighbourhood.

The number of possible extended-range cellular automata is nearly ungraspable. Let us do some simple math.

“Floor plan”, a cellular automaton

Recall “Rain” and “Inferno”, two cellular automata almost defined by the same rule; they only differ in the choice of the parameter θ, which is θ = N/24 for “Rain” and θ = N/12 for “Inferno”. If we let θ = −N/12, we obtain a new cellular automaton, which I call “Floor plan”. In general, this rule creates period-18 “floor plans”. A single such floor plan (for N = 24) is shown below:

The “Floor plan” cellular automaton.

Although the image appears to be two-colour, it actually isn’t. By posterizing it to two colours, however, a true maze is obtained. And as far as mazes are concerned, this is a pretty nice one. Below a larger maze is shown and its main connected component is highlighted:

The “Floor plan” cellular automaton: a large maze (posterized)

The “Floor plan” cellular automaton: a large maze that has been posterized and flood filled in its largest connected component.

“Camouflage”, a cellular automaton

Today I present a particularly simple N-state cellular automaton. It is defined by the following rule: if a cell has two (or more) Moore neighbours with the same value as the cell itself, then the value of the cell is increased by one (mod N); otherwise, it is left unchanged. In this case, it is easy to see what kind of pattern is created simply by thinking about the rule. To confirm, here is a computer simulation showing a still image from the final stage (N = 96):

The final state of the “Camouflage” cellular automaton: the grid consists of a number of irregularly shaped constant-colour regions.

It is also easy to figure out what happens if N is changed; I leave this as an exercise to the reader.

“Rain”, a cellular automaton

Today we give another simple but visually pleasing example of an N-state CA: if the value of the cell is greater than the average of the von Neumann neighbours minus θ, decrease the value of the cell by one (mod N); otherwise, set it to the successor (mod N) of this average. N = 24 and θ = N/24 gives “Rain”, preferably rendered in shades of blue:

The “Rain” cellular automaton.

If instead θ = N/12, we obtain “Inferno”, preferably rendered in shades of red (or not at all).

“Fluorescence”, a cellular automaton

Both “Fuzz with dust” and “Dunes” contain the following rule as “subrules”: replace a cell’s value by the successor (mod N) of the average of the values of the von Neumann neighbours. How does this rule look on its own?

The answer is that it produces growing fluorescent cells on a folder-containing background:

The “Fluorescence” cellular automaton.

The fluorescence becomes apparent when the background darkens, as it does cyclically:

The “Fluorescence” cellular automaton.

A less zoomed-in picture (with a different colour scheme):

The “Fluorescence” cellular automaton.

With the “Rainbow” colour scheme, the illusion of fluorescence disappears, but the images are still very pleasant:

The “Fluorescence” cellular automaton.

“Dunes”, a cellular automaton

A few weeks ago, I considered the following N-state cellular automaton rule: if the top-left neighbour of a cell has a value greater than N/2, then the value of the cell is increased by one (mod N); otherwise, the value is set to the successor of the average of the values of the von Neumann neighbours (mod N). The result looks like this (for N = 24):

The “Dunes” cellular automaton.

Superficially, the image looks like dunes, but if you look more carefully, it might actually bear a stronger resemblance to a network of anastomosing capillaries. Experiments performed on small(er) grids (strongly) suggest that, in most cases, the grid eventually becomes filled with non-anastomosing, parallel vessels with periodically animated colours, the period being at least as big as the smallest dimension of the grid (often with equality, but sometimes equal to the other dimension, or much, much larger than any of those).

“Fuzz with dust”, a cellular automaton

Multi-state cellular automata can be used to create intriguing visual effects. Today and the next few days I will give examples of such visuals. I start with an automaton I discovered yesterday, defined by the following rule: if the top-left neighbour has a value greater than the bottom-right neighbour, decrease the value of the cell (mod N); otherwise, set the cell’s value to the successor (mod N) of the average of the values of the von Neumann neighbours. This produces the following result (with N = 24):

The “Fuzz with dust” cellular automaton.

I call it “Fuzz with dust”.

A rose-producing cyclic cellular automaton

In addition to the generalisations to the standard cyclic cellular automaton we saw yesterday, it is natural to investigate what happens if you increase a cell’s value not by one, but by two, three, or more every time it should be updated (not altering the condition). It turns out, at least for N = 24 states and the standard threshold (1), that you obtain rounded square spirals if you increase by two instead of by one:

The final state of the cyclic cellular automaton with increment two.

If you increase the increment to three, you make roses:

An intermediate step of the cyclic cellular automaton with increment three, showing roses.

Eventually the roses cover the entire region:


More cyclic cellular automata

It is possible to alter the parameters of the cyclic cellular automaton. Obviously, the number of states N per cell can be varied. But it is also possible to change the “threshold”, defined as the number of neighbours with value n + 1 (mod N) needed for a cell to advance from n to n + 1 (mod N). Some of these variants have specific names, and two particularly neat ones are “313” (three states, threshold 3) and “Perfect” (four states, threshold 3), shown below.

The “313” rule creates a pattern of “moustaches”:

The 313 cyclic automaton in shades of green.

The “Perfect” rule creates octagonal spirals:

The Perfect cyclic automaton in shades of red.

Tomorrow I will make a different kind of adjustment to the cyclic CA.

The cyclic cellular automaton

A well-known (non-life-like) cellular automaton is the cyclic automaton. In this system, each cell in a rectangular grid with toroidal topology is assigned any of N discrete values, ranging from 0 to N − 1. In each step, a cell with value n is assigned value n + 1 (mod N) if any (Moore) neighbour has this value; if no neighbour has value n + 1 (mod N), the cell is left unchanged.

I ran the simulation with N = 24 from an initial soup (in which every cell was randomly assigned any of the N values with equal probability). After about 400 generations, a period-24 stage is reached, where the entire plane consists of animated square spirals:

The cyclic cellular automaton.

You may also have a look at the transformation from the initial soup to the final state. (Warning: somewhat awesome.)

According to both Wikipedia and mirekw.com, the cyclic ceullar automaton and its variants were first described by David Griffeath.

Visa alla tidigare notiser.